Ledig lördag och inte så mycket att göra. Så jag tog med mig kameran med min nya Lensbaby påkopplad för att se vad “leksaks”-objektivet kan leverera. Trots det mulna vädret hoppades jag hitta lite vårtecken. Det var tydligen nästan 100 procent korkat att tro att sådana skulle finnas, men molnen utgjorde i alla fall ett utomordentligt fotoväder. Alltid något att vara positiv över!

Här nedan kommer lite bilder från min promenad runt Strömmen, genom Folkparken med en mindre omväg genom Kneippen och lite lätt förbi campus Norrköping.

Matteuskyrkan 1892.

Matteuskyrkans klocktorn. 

Rastar hunden.

Spegling i smältande is och snö. 

Väldigt vitt träd som fångade min uppmärksamhet.

Det första vårtecknet jag hittade; en tappad krokus. Inte mycket men det gav i alla fall lite hopp om våren.

Änder vid Strömmen, där de ofta håller till.

Änder på jakt efter brödsmulor som ett förbipasserande par kastade ut.

Ett av husen vid Strömmen. Schysst placering.

Femöresbron.

Hus i horisonten.

Änder på täppan. Vem säger att man måste vara tupp för att vara på topp?

Promenad runt Strömmen.

Balkong på balkong på balkong. Hade gärna haft en av dem.

Den som passerar det här huset i Kneippen och inte förundras och/eller tänker på Pippi måste vara galen. Eller blind. 

Det första levande vårtecknet jag hittade var dessa lökar som kämpade sig upp över jorden och nätt och jämt lyckades.

Normalt sett gillar jag arkitektur som är lite mer jugend eller gotiskt. Men ibland kan sånt här funka också.

En livräddare.

Vissna ormbunkar. På sommaren är de så höga och gröna och växer så tätt att det inte går att se marken.

I början – eller slutet – av Kneippen finns det här huset, som jag tycker påminner om häxans pepparkakshus, eller något annat tagit ur en saga. Som så många andra hus i Kneippen. 

Bänkar.

Än så länge är det inget som blommar i rhododendrondalen.

Joggarna trotsade kylan.

Hus uppe på höjden.

Änder traskar över liten miniå som bildats av smältvatten.

Ett av husen vid Färgaregården.

Gammalt handtag.

Vattenkraft.

Töande.

Ståltrappa. När jag är ute och joggar brukar jag springa uppför den här i början av rundan – och flåsa duktigt när jag kommit till toppen.

Vid campus, typ. 

Brandpost. Jag fotade den här för några år sedan också, men då var den turkosa med flagnad färg. När jag nu upptäckte den nya målningen var jag tvungen att ta en ny bild.