Födelsedagstårta! En av två anledningar till att jag tog bussen hem till Närke i helgen.
Min lillasyster har precis kommit hem från ett månadslångt äventyr i Europa (vilket hon skrivit om med stor inlevelse på sin blogg) och befinner sig tillfälligt hos mamma och pappa i Hallsberg. Enligt en tradition som uppstått med åren ska den eller de systrar som har geografisk möjlighet ta sig hem till föräldraorten för att umgås med den eller de systrar som tillfälligt befinner sig där (istället för på sin vanliga plats, cirka 100 mil norrut). När lillsyrrans hemkomst dessutom inföll tillsammans med storasysters 29:e födelsedag var det min plikt att hoppa på Swebus och åka hem över helgen.
De söta Dooleysglasen som syrran hade med sig från Europa. Det här glaset är fyllt med sin egen dryck, men jag gillar det inte så jag gjorde en liten rom och cola istället.
Fredagkvällen tillbringades med att spela kort med nämnda lillasyster, samt mor och far. Det blev två omgångar Chicago och det var länge sedan jag spelade så dåligt. Det var förvisso länge sedan jag spelade kortspelet alls, vilket kan vara en del av förklaringen. Under tiden givarna gavs testade vi att dricka ur de söta, lätt instabila Dooleys-glas som syrran fick med sig från något av länderna hon besökte. Fast eftersom jag inte gillar den söta, spetsade chokladdrycken drack jag ett par mini-rom och cola istället. Det var bättre.
Lillasyster tar sig lite öl ur ett vinglas. För varför inte? I bakgrunden står mamma.
Lördagen var födelsedagsfirandes dag. Då bjöds på mat, tårta och kakor och ännu mer umgänge. Och så var det storasyster (födelsedagsbarnet) som runt midnatt testad om min nya, snygga jobbväska skulle passa som en ny babyväska. Det gjorde den.
Ett litet monster. Eller charmtroll. Det är vad hon är, Skruttan. Hon är också orsaken till att min storasyster har en babyväska.
Mattias är nästan den av grabbarna som är roligast att titta på; han ger alltid allt och ser ut att ha så himla kul hela tiden, varje konsert.
