Akvarell av orangutang

Den som har mer måste ge mer

ORANGUTANGEN HAR LÄNGE varit min favoritprimat. Som små är de så himla söta och som stora alltifrån coola och knasiga med sina långa armar till riktigt majestätiska när hannarna får sådana där gigantiska kinder.

Som med så många andra arter i världen har det länge gått utför för orangutangerna. Därför valde jag att bli fadder för dem via WWF för några år sedan. Det orangutanggosedjur man fick som nybliven medlem sitter stolt på högsätet i en fåtölj här hemma. (Jag älskar gosedjur så inte mycket kan bli bättre än ett orangutanggosedjur!)

Akvarell av orangutang
En dag kanske jag får se orangutanger i det vilda men även om det aldrig sker hoppas jag att mitt bidrag gör att de kan finnas kvar på planeten och fortsätta fylla sin egen nisch i näringsväven. Den här akvarellen av en ung människoapa målade jag för 17 år sedan.

Nu, med all rapportering om människor på flykt, klimat som förändras allt för snabbt och ett aldrig sinande behov av hjälp från jordens alla hörn, är jag mer glad än någonsin att ha privilegiet att ha fötts i Sverige.

Någon har säkert sagt att ”den som har mer måste ge mer” och jag håller med om det. Därför är jag nu glad över att regelbundet kunna bidra till bättre miljö via Naturskyddsföreningen, och till att människor på flykt i världen får lite bättre möjligheter när de upplever svårigheter långt bortom vad jag kan föreställa mig, genom att ge till UNHCR.

Ju tyngre och mörkare mediarapporteringarna blir, desto viktigare har det börjat känts för mig att välja en ljusare väg. Att ge mer är en väg att, men självklart finns många fler!

Kommentera