Skylt som visar vägen

Min vandring av Kungsleden, del 1/3

Sommaren 2019 ägnade jag tre veckor åt att vandra Kungsledens alla 44 mil, från Hemavan till Abisko. Häng med på mina upplevelser, dag för dag. Här får du första veckan: Hemavan till Luvtávrre.

Dag 1: Hemavan – Syterskalet, 12 km

Efter en resa med nattåget och sedan buss från Umeå till Hemavan var jag äntligen redo att starta min vandring. 

Vy från fjället

Vandringen startade nere i fjällskogen tillsammans med en och annan mygga i ett lätt duggregn. Vartefter kom jag upp på kalfjället och bjöds direkt på de vackra vyerna jag älskar.

Jag ville hålla första vandringsdagen kort, både för att jag inte var framme i Hemavan förrän vid lunchtid, och för att jag inte ville överanstränga kroppen redan nu. Därför planerade jag att slå nattläger någonstans redan efter 11–12 kilometer.

Viterskaletstugan, STF

När hade gått ungefär sex, sju kilometer drev en enorm regnskur in, följt av en till. Regnkläderna fick visa vad de gick för tämligen omgående. Jag visste att Viterskalstugan, den första av många av STF:s fjällstugor längs leden, bara var 3–4 kilometer bort så jag fortsatta att traska på. Framme vid stugan tittade solen fram och jag stannade en stund för att torka upp.

Varje STF-stuga har en stugvärd som tar hand om oss vandrare. Den här stugvärden tipsade mig om att gå en knapp kilometer vidare längs leden och slå läger i dalen Syterskalet, som skulle vara väldigt vacker. Det lät som en god idé.

Dalen Syterskalet

Jag fortsatte att gå och när jag hade rundat ett fjäll öppnade hela Syterdalen upp sig. Jag var inte ensam om att slå läger här, men jag valde att gå en bit bort från de andra för att få vara lite mer ifred.

Första natten i Syterskalet

Med tältet uppsatt vid en liten ström med smältvatten från snö från ett bakomliggande fjäll, gosade jag ner mig i sovsäcken, drog buffen över ögonen och blundade. Så sov jag min första natt på vandringen.  

Dag 2: Syterskalet – Tärnasjön, 19 km

Jag vaknade upp till friska vindar vid sex-snåret på morgonen. Strax före åtta hade jag ätit frukost, gjort mina morgonbestyr och började gå igenom Syterskalet.

Rener på väg

På min väg ”sprängde” jag en flock renar som gick och betade. Även fast jag har sett renar många gånger under andra vistelser i fjällen var det lite speciellt att i sakta mak passera igenom deras marker och se hur flocken successivt flyttade sig från ena sluttningen och över vattnet till andra sidan.

Vid en avlägsen raststuga tog jag en paus. Efter en stund kom en riktig krutmormor (eller farmor) gående med en ryggsäck från en annan tidsålder. Med sig hade hon vad som måste ha varit en sonson. Imponerande.  

Kungsleden i mulet väder

Leden fortsatte upp över och sedan nerför en bergsplatå till Syterstugan. Där ordnade jag med lunch och pratade lite med ett par tjejer som jag hade träffat på bussen från Hemavan redan igår. De kom när jag var klar att gå vidare. De planerade också att gå hela leden.

Vy över Tärnasjön

Under dagen passerade jag Syterstugan och lämnade de öppna fjällen bakom mig, till förmån för vandring i fjällskog. När jag hade ungefär fem kilometer kvar till mitt tänkta nattläger passerade jag en sådan fin gräsplätt precis vid Tärnasjön att jag inte kunde låta bli att slå läger tidigare än tänkt. Dessutom var mina fötter trötta så de blev glada att få stanna.

Dag 3: Tärnasjön – Servestugan, 18 km

Jag sov gott men fick äta min frukost inne i tältet på grund av regn. Dagen fortsatte sedan med småregn och dugg av och till hela tiden.

Det blev en del vandring i fjällskog, vilket inte är en favorit. Fuktig sådan ännu mindre, där myggen trivs extra bra.

Kungsleden mellan Tärnasjön och Serve

Så småningom steg stigen långsamt uppåt vilket gjorde skogen mer öppen och behaglig. Så småningom var jag uppe på fjället och hade en fantastisk vandring till Servestugan.

Framme vid Serve var även tjejerna från bussen där. De hade passerat mig dagen innan när jag slog läger tidigare vid Tärnasjön. De var nu oense om fortsättningen eftersom den ena ville gå betänkligt längre dagsetapper än den andra. Till slut valde den ena tjejen att gå vidare några kilometer medan den andra sov kvar i stugan. De skulle möte upp under morgondagen.

Trots regn och lite kyligare väder var det riktigt härligt att ta ett rengörande kvällsdopp i ”lagunen”, en grund och naturlig poolliknande urgröpning i en närliggande fjälljokk. 

Dag 4: Servestugan – Aigertstugan, 19 km

Jag vaknade sent. Först vid klockan 7.40 slog jag upp ögonen. Då hade jag kondens på tältet som behövde torkas av innan jag kunde fortsätta. Sedan strålade solen friskt och torkade upp det mesta. 

Ett tag var det så varmt att jag gick i bara min sport-bh. Jag konstaterade att det tyvärr inte kylde bättre än att ha på sig min vandringströja i merinoull (som svalkar när det är varmt och värmer när det är kallt), så tröjan fick åka på snart nog igen.

Med utsikt emot Juovvatjåhkka

Under dagen passerade jag två mysiga raststugor. Vid den första hade man utsikt mot den andra, på högre höjder. Om du tittar på bilden ovan så ser du formen av ett hus på höjden. Stigningen upp till den raststugan blev allt brantare och ett tag kändes det som att jag aldrig skulle komma fram. Men det gjorde jag till slut. Då var det givet att jag skulle ta en ny paus.

Medan maten blev klar tog jag, och andra vandrare som också samlades där uppe, en tupplur i solen.

Oväder på ingång

Samtidigt blåste det starkt och på den höjden kylde det väldigt bra. Snart såg det ut som att ett stort oväder skulle driva in. Det gjorde det också, men först när jag bara hade ett par kilometer kvar till dagens slutmål: Aigertstugan.

Förutom behov av bättre tejp till mina hälar tyckte jag att vandringen hittills gick bra. Jag började lära mig att ungefär 15 kilometer var hur långt mina fötter orkade gå innan de började bli trötta. Sedan fick jag pusha mig för varje kilometer över den sträckan, så ungefär två mil var hittills nog för en dagsetapp.  Det var något jag hoppades skulle ändra sig i takt med att fötterna blev mer vana att gå för jag ville kunna gå längre distanser utan att få ont mot slutet. 

Solnedgång vid Aigertstugan

Väl framme vid Aigertstugan och min fjärde natt längs Kungsleden såg jag till att få en riktigt bra tältplats nära färskvattnet.

Dagen avslutades med bad i en fjällgöl, i sällskap med tjejerna från bussen som redan var på plats när jag kom fram. Hela 17 grader i vattnet enligt termometern, så inte så fasligt kallt. Det var både rengörande och härligt.

Dag 5: Aigertstugan – Rävfallsstugan, 29 km

Den här dagen blev något av en kamp. Jag vaknade med ett högeröga som var helt igensvullet. Första åtta kilometrarna, genom stenig skogsterräng, ner till Ammarnäs var en utmaning att gå med bara ett öga.

Selfie första dagen
Selfie med svullet öga

Det är viss skillnad på ögonen före och under svullnad… Troligen reagerade jag på ett knottbett. Enligt 1177 var ett svullet öga inte farligare än svullnad från bett någon annanstans på kroppen och  någon som borde lägga sig inom 1-3 dagar, så jag var aldrig särskilt orolig.

Tillbakablick mot Ammarnäs

Framme i Ammarnäs hämtade jag upp mitt första matpaket. Sedan hade jag tänkt luncha på ortens värdshus men det öppnade inte förrän klockan 12 och så länge orkade jag inte vänta (en hel timme…). Jag fortsatte gå, gick uppför en skidbacke och lunchade vid ett vindskydd vid en tjärn istället.

När jag skulle gå vidare kom den snabbare av tjejerna förbi; Elin. Kompisen som ville gå lite långsammare hade valt att avbryta i Ammarnäs och resa hem, de vandrade helt enkelt i för olika tempo.

Jag och Elin slog följe en bit innan hon älgade på i ett vansinnigt tempo. Jag kom snart efter men inte så mycket. Hon blev till en liten hare för mig vilket passade mig bra då jag ville gå långt idag för att komma ikapp distansen jag förlorat föregående dag.

Vackra färger på kalfjället

Det var en mestadels fin vandring från Ammarnäs, även om till och med jag tröttnade på kalfjället till slut, när man fick gå kilometer efter kilometer på en blåsig högplatå.

Så småningom tog fjället slut och det vara bara att mata på de sista 3–4 kilometrarna genom mygg-, knott- och flugtät skog. En vurpa i en nedförsbacke lyckades jag också göra men förutom att byxorna blev lite dammiga gick allt bra.

När jag kom fram efter 29 kilometer var jag helt förbi av trötthet. Jag tvättade mig ren i den intilliggande forsande och iskalla Vindelälven men sedan var energin slut för dagen. Jag orkade inte värma på någon mat utan åt  småsnacks och godis till middag innan jag somnade helt utmattad. Fortfarande med ett igensvullet högeröga.

Dag 6: Rävfallsstugan – Sjnulttje, 25 km

Jag och Elin hade tältat bredvid varandra föregående natt och den här dagen vandrade vi till stor del tillsammans. Ibland gick hon före, ibland gick jag före.

Broar längs Kungsleden underlättar vandringen

Efter en brant stigning i början av dagen passerade vi igenom fina öppna landskap och över kalfjället. Broarna som finns överallt längs Kungsleden gjorde vandringen mycket lättare.

Utsikt från Kungsleden

Dagen var väldigt varm men vi höll ett bra tempo hela tiden. Med de utsikter vi fick var det en njutning att gå.

En raststuga längs Kungsleden

Elin och jag bestämde att vi skulle tälta tillsammans även denna natt och vi tog sikte på en raststuga vid en sjö som hette Sjnulttje. Den låg dock förhållandevis långt ifrån själva sjön, igenom bångstyrig lågvegetation vilket gjorde det till ett äventyr i sig att fylla på med vatten. Men det gick bra till slut. Vi kom fram till vattnet och kunde fylla på våra vätskereserver. Det blev till och med ett svalkande dopp.

Morgondimman ligger tät

När jag låg där i tältet vid raststugan var det så många mygg och knott och otyg att det lät som regndroppar mot tältduken. Jag var glad över den småmaskiga tältdörren som hindrade även de minsta krypen att ta sig in. 

Den natten sov jag med absiden öppen, det var helt enkelt för varmt ute för att inte göra det.

Dag 7: Sjnulttje – Luvtávrre, 29 km 

Trots att dagen både hade börjat och slutat med en massa mygg och ännu fler knott kändes det här som en av de bästa dagarna hittills.

Svullnaden runt mitt öga hade nu också lagt sig nästan helt, vilket var skönt.

Elin lämnade vindskyddet vid Sjnulttjie en stund före mig. Några kilometer före Bäverholmen kom jag ikapp, precis när hon var klar med en paus. Då hade jag gått tolv kilometer utan att stanna för att hinna ta en båt från Bäverholmen vid lunch.

Båten från Bäverholmen väntar

Jag hann med båten utan problem eftersom jag fick vänta in en familj på fyra personer. Det var härligt att ägna tio minuter på sjön istället för 2,5 timmar och åtta kilometer igenom myggig skog.

Väl i Adolfsström vilade jag i cirka tre timmar. När jag var på väg vidare kom Elin farande, som valt att gå sträckan istället. Vi beslutade att möta upp och slå läger tillsammans än en gång. Medan hon stannade vid ett fik och tog en svalkande glass i hettan gick jag vidare.

Sjönära boende

Eftersom jag nu låg i täten var det upp till mig att välja tältplats. Jag hittade en lugn plats precis vid vattnet. Knott och andra otyg fanns det gott om men det var härligt ändå. Jag passade på att skölja igenom mina byxor och tröjan så de skulle vara lite fräschare nästa dag.

Elin kom en stund senare och tältade precis bredvid. 

>> Del 2, dag 8-14

Läs mer: Mina lärdomar och praktiska tips från vandringen

Kommentera