Fika

Sprakande grön vandring längs mulet Bråviken

I HELGEN SÅG jag till att ge mig ut på ett litet vandringsäventyr. Den här gången tog jag bussen till slutstation Vildmarkshotellet, som är en del av Kolmårdens djurpark.

Vildmarkshotellet
Vildmarkshotellet sett lite snett från baksidan.

Det viktigaste med vandringen den här dagen – och alla kommande skogspromenader de närmsta veckorna – är att fortsätta gå in mina kängor. Jag köpte ett par i slutet av säsongen förra året och hann bara börja gå in dem då. Om en dryg månad ska jag vandra i Jämtlandsfjällen i 5-6 dagar med min syster och då vill jag inte ha skoskav om jag slipper.

Skogsstig
Jag, min kängor och en friskt grön växt.

Men att gå in kängorna var inte allt jag ville uppnå. Självklart skulle det också vara en njutningsfull vandring. Och som sådan hade jag med mig en god och mättande picknick – kaffe och bananpannkakor med keso och hallon. Mums!

Fika
Balanserad fikapaus. Förutom banan och ägg har jag även lite kokosmjöl i pannkakorna, det ger en liten extra smakdimension.
Utsikt över Bråviken
Utsikten över Bråviken är magnifik.
Utsikt över Bråviken
Det är inte alltid utsikten är där, ibland går man inne i skogen. Men det finns ändå många ställen där man kan skåda ut.

Vädret var inte direkt strålande sol. Molnigt och stundtals mulet med regndis vad temat för dagen. Men det gjorde inget. Traskar man bara på i bra tempo är sol och värme inte det mest önskvärda, i alla fall inte enligt mig. Skogen var frisk och sprakade i grönt så jag njöt.

Utsikt över Bråviken
Vid vissa tillfällen mulnade det på lite mer men det blev aldrig något ösregn.
Skogsstig
På vissa ställen öppnar skogen upp sig.
Skogsstig
Blommorna lyser upp längs stigen.

Vart gick jag då? Jo, först gick jag österut en liten bit längs Marmorstigen som går längs Bråviken. Efter bara en liten stund satte jag mig och smakade på matsäcken, där jag kunde titta på utsikten. Sedan vände jag tillbaka på samma sig, gick förbi Vildmarkshotellet och fortsatte länge stigen västerut.

Rätt snart delar stigen sig i en övre, brantare och mer kuperad stig och i en nedre, plattare och bredare stig. Jag gick längs båda förra året, därför vet jag. Det var väl lite av en no brainer att ta den övre stigen…

Efter knappt en kilometer kommer ett vindskydd, självklart också den med grym utsikt. Där satte jag mig och åt upp resten av matsäcken. Mums!

Stigskyltar
Det kan inte bli mycket tydligare vart stigen tar vägen! Här är man precis vid Vildmarkshotellet.
Skogsstig
Mysiga stigen.
Skogsstig
Inga problem att gå här, inte!
Skogsstig
Ibland var det lite stenigare och mer kuperat.
Kotte
En liten kotte.
Stigskyltar
Marmorstigen och Klosterleden delar sträckning.
Marmorstigen
Det kan inte bli mycket tydligare vilken stig man går på.

Det som var dagens största minne från den här dagen var en valbar del av stigen som kom senare; en sväng längs något som kallas Snörom. Det visade sig vara en helt grymt härlig sträckning av stigen, tyvärr alldeles för kort dock.

Efter några timmar i skogen var det dags att stå vid busshållplatsen och vänta på transport hem. Det här var knappast en särskilt ansträngande vandring men det var härligt och det räcker för mig!

Och kängorna har blivit ytterligare lite ingångna…

Kommentera