Vandring är många gånger, på gott och ont, en prylsport. Det går alldeles utmärkt att bara ge sig ut i det man har hemma, med det man redan har. Samtidigt finns det utrustning för vandring: kläder och skor som gör att mer fokus kan läggas på själva aktiviteten och vackra vyer, istället för tråkiga saker som skoskav, obekväm ryggsäck eller en frusen natt.
Här går jag igenom delar av utrustningen jag hade när jag vandrade Bergslagsledeni juli 2020, både sådant jag gillar och sådant jag inte gillar lika mycket. Kanske hjälper det dig när du planerar en kommande vandring.
Jag går igenom följande vandringsutrustning:
- Skor – inte vandringskängor…
- Vandringsstavar
- Tält
- Quilt – istället för sovsäck
- Vattenfilter
- Ryggsäck
1. Skor: Mjuka och sköna för fötterna
Det här var min första vandring med enkla, lätta trailrunningskor. När jag för ett par månader sedan kom fram till att det var ett inköp jag ville göra stod det snart klart att modellen Lone Peak 4,5 från Altra verkade vara skon för mig: riktigt bred tåbox och utan ”drop”, med bra recensioner från användare.
Jag beställde två storlekar: 40 och 40,5 för att kunna testa. Valet föll på den större (jag har 39–40 normalt sett men vägrade riskera att svullna vandringsfötter skulle slå i tårna i nedförsbackar) och skickade tillbaka den mindre storleken.
Jag var inte särskilt noga med att gå in skorna innan vandring, de var liksom så mjuka och följsamma från start så jag bedömde risken för större problem som väldigt liten. Någon powerwalk i stan blev det, men inte mycket mer.
Under den här vandringen behövde jag för första gången inte krångla med tejp, skavsårsplåster eller annat. Det var bara att gå.
Dessutom räckte det med ett lager strumpor i skorna, så jag sparade även lite, live vikt och packvolym i ryggsäcken. Jag gick i ett par liners i merinoull.
Annat var det när jag började med vandring. Då var det dubbla sockar och rejäla vandringskängor med Gortex som gällde. Ett par Meindl var toppensköna och gav inget skav alls från start. Men de var tunga, torkade på grund av goretexmembranet extremt långsamt och visade sig även vara för små.
Då bytte jag över till ett par skalkängor från Lundhags. Vilken viktbesparing! Och så snabbt de torkade i jämförelse med goretexkängorna. Jag visste att de behövde gås in ordentligt, vilket jag ägnade nästan nio månader åt innan jag gav mig ut för att vandra Kungsleden under tre veckor sommaren 2019. Trots detta tyckte jag inte att kängorna blev riktigt så skav- och klämlösa som jag hade önskat. Och av den anledningen testade jag alltså trailrunningskor den här säsongen.
2. Vandringsstavar: Håller balansen och ökar takten
Med vandringsstavar blir det både enklare att ta stöd och att hålla balansen, vilket i sin tur gör att vandringen kan flyta på smidigare, och – för mig i alla fall – snabbare. Vid fjällvandring kan stavar vare extra bra vid till exempel vad men de är också helt grymma vid all slags låglandsvandring.
Jag har ett par Black Diamond Trail Ergo Cork. Det är även mitt första par stavar så jag har inget att jämföra med men jag valde noggrannt och har inte ångrat köpet. En detalj jag gillar är att övre delen av staven är beklädd med någon slags skumgummi som isolerar mot kyla. Det gör att man inte behöver hålla i iskalla stavar i dåligt väder eller när man behöver bära stavarna.
Enda gången stavar kanske stjälper mer än hjälper är om man går med hund. Det har jag bara gjort vid en dagstur, och då valde jag bort den ena staven för att kunna kontrollera min fyrbenta vän enklare med den fria handen.
Vandringsstavar är också bra för den som vandrar med tält som saknar egna tältstänger. Det gjorde jag vid den här vandringen.
3. Tält: Enväggstält som reses med vandringsstav
Det är lättare och roligare att gå om packningen väger mindre. Tältet är en tung post så jag valde för den här vandringen att byta ut mitt Hilleberg Niak mot Lunar Solo från Six Moon Designs. Det har lägre vikt genom att bara ha ett lager tältduk och inga tältstänger, istället reses det med en vandringsstav.
Det sparade jag ett helt kilo på.
Men jag tror att det är svårt att ”byta ner sig” om man väl har vant sig med den kvalitet som följer med ett tält från en leverantör som Hilleberg. Med mitt Niak hade jag aldrig några problem att få upp och få fast tältet när jag väl hade valt ut en tältplats. Så var inte fallet med Lunar Solo.
Nu ska man vara klar över att det är helt olika slags tält med olika förutsättningar, och helt olika prislappar. Lunar Solo är garanterat ett bra tält sett till vad det är skapat för: att vara så lätt som möjligt. Men då är det också detaljer som bidrar till bekvämlighet och enklare handhavande som skalas bort. Långa staglinor som gör det enklare att hitta en fästpunkt i marken är en sådan sak.
Lunar Solo har väldigt korta staglinor, om man nu kan kalla de platta remmarna för det. Det gör det extra viktigt att hitta en tältplats där varje tältpinne kan sättas ner inom ett begränsat avstånd från tältduken. Med mitt Niak, med längre staglinor, har jag helt enkelt mer marginal. Dessutom är Niak ett självstagande tält och behöver, om det kniper, bara en tältpinne i marken för att kunna stå ordentligt. Lunar Solo behöver sex pinnar för att stå.
För mig blev det något av ett aber att behöva hitta tältplatser som var nära nog perfekta, vilket kanske roar en del men inte mig. Jag är därför rätt säker på att jag kommer gå tillbaka till mitt Hilleberg Niak, trots att det väger ett kilo mer.
4. Quilt: Mycket värme med mindre vikt och volym
En annan sak som påverkar vikten mycket är sovutrustningen, och inte minst sovsäcken. Jag är frusen av mig vilket gör att lätta sovsäckar för tresäsongsbruk ofta kan vara för tunna. Samtidigt vill jag inte släpa på min visserligen varma men därefter också relativt tunga, vintersovsäck. Så under våren har jag testat quilt.
Efter noggranna efterforskningar föll valet på en Cumulus quilt 350 som ska klara neremot 2 plusgrader Celsius (det gör den, jag har testat: skrolla ner och läs mer under kapitlet Dag 3: Hela vägen in i mål).
Det finns en varmare variant som ska klara ytterligare ett par kylgrader men den fanns inte i lager när jag skulle beställa och jag tänkte mig att de få grader det handlade om var hanterbara. Dessutom sparade jag in en del vikt på den här något mindre varma varianten.
Förutom någon enstaka natt som varit lite på gränsen, har jag inte frusit en millimeter i quilten under vårens och sommarens vandringar.
5. Vattenfilter: Ger smidig tillgång till drickbart vatten
Vattenfilter gör att du smidigt kan hämta vatten från sjöar och vattendrag och dricka direkt utan att koka, och du slipper bära med dig mer än nödvändigt.
Jag har tidigare haft ett vattenfilter som heter Katadyn Befree. Men efter att ha testat tre olika filter kan jag bara konstatera att det inte håller måttet. Redan efter någon dags användning är flödet igenom filtret kraftigt försämrat, på ett sätt som inte är försvarbart någonstans. Även om att fanns ett sätt att göra rent filtret efter avslutad vandring är det knappast något man kan förväntas ha möjlighet att göra under vandring, och varje dag dessutom. Filtret är också relativt dyrt: 450 till 600 kronor för filter + vattenblåsa, eller runt 400 kronor för bara filtermunstycket.
I och med det tredje inköpet valde jag att göra en reklamation och istället testa Sawyer Micro Squeeze, som jag hade spanat på redan när jag valde att satsa på Katadyn Befree för ett par år sedan. Sawyers filter går att rengöra på annat sätt än Katadyn, kan skruvas på vilken vanlig PET-flaska som helst och har genomgående bra recensioner från användare.
Du får med en enligt mig rätt klumpig vattenpåse när du köper startpaketet. Påsen är svår att fylla med vatten så efter tips från annan vandrare har jag numer bytt till en vattenpåse från Cnoc.
Häng upp vattenpåsen på passande ställe så rinner vattnet igenom filtret av sig själv och du kan ägna dig åt annat en stund, hellre än att behöva sitta och klämma och klämma och klämma. Jag tycker det är helt fantastiskt.
6. Ryggsäck: Liten och nätt men ändå rymlig och lätt
Jag har flera gånger prisat min lilla ryggsäck Tempest från Osprey. Den rymmer 40 liter, väger runt kilot och kan inte packas tyngre än att den är bekväm att bära.
I takt med att jag minskat ner volym på annan vandringsutrustning har jag kunnat gå ner i storlek på ryggsäck. Från 70 liter till 58 är jag nu nere på 40 liter, i alla fall upp till sex dagars vandring.
Det jag gillar med ryggsäcken, förutom att storleken är ”precis lagom”, är att den:
- Är lätt att packa i och med ett nära nog cylindriskt format.
- Har meshfickor baksidan/framsidan (vilket det nu är) och på båda sidorna, där man får plats med mer än man tror . I ena sidfickan förvarar jag till exempel både regnbyxor och regnjacka.
- Har topplock som gör det enkelt att snabbt komma åt små och viktiga prylar.
Dessutom är det skönt att ryggsäcken är förhållandesvis liten när man transporterar sig till och från en vandring: den får enkelt plats i bilar, på bussar och tåg.
Hej Pernilla! Tack för en bra blogg! Fina bilder och välformulerat, samt smarta tricks!
Kul att höra, tack! 🙂