Ungefär i mitten av Värmland finns Brattfallet, ett drygt 10 meter högt vattenfall som rinner vidare ner i Halgån och passerar under en vacker handbyggd stenbro. Besöket till Brattfallet blev det nordligaste stoppet på min och Hubbies roadtrip i det fina värmländska landskapet.
Efter att vi parkerat bilen stannade vi först vid den över 100 år gamla stenbron. Den var visserligen fin men vi kom fram mitt på dagen med solen högst upp på himlen och det, tillsammans med torra, döda träd i vyn mot bron, gjorde att det inte inspirerade till några fina foton.
Annars brukar jag gilla att fota stenbyggnationer och tegel, som har en härlig struktur och jag hade sett fram emot det här besöket.
Följer Halgån mot Brattfallet
Lite lätt besviken gick vi raskt vidare uppströms längs Halgån, mot Brattfallet.
På vägen kunde vi blicka ner i kanjonen och se hur stenar och vatten med tiden skapat karaktäristiska jättegrytor: skålformationer i berggrunden.
Vi kunde även spana ut över en härligt ljus tallskog på andra sidan.
Många badsugna i Brattfallet
När vi närmade oss själva Brattfallet förvånades jag över att det förekom så mycket badande; jag hade inte gissat inte att bad var varken tillåtet eller lämpligt i ett vattenfall.
Men när vi kom närmare badade till och med små barn under sina föräldrars överseende, så det var antagligen helt lugnt.
Hade jag vetat att man kunde bada i det 10 meter höga fallet hade jag kanske tagit med badkläder jag också, för det var tillräckligt varmt för ett dopp.
Vänder tillbaka mot bilen – och vidare söderut
Utan badkläder fick jag och Hubbie nöja oss med att traska över fallet i våra foppatofflor. Vi hoppades att vi skulle kunna gå tillbaka till bilen längs andra sidan. Efter en liten stund kunde vi konstatera att det inte var görbart, inte på ett enkelt sätt i alla fall. Särskilt inte i foppatofflor.
Så vi gick tillbaka samma väg vi kom, och styrde runt bilen söderut efter detta stopp som blev vårt nordligaste den här gången.