Det finns ett tillfälle om året när restauranger och butiker är mer stängda än någon annan gång under året: Midsommardagen. Så när det var dags att fira ett år med min Hubbie fick vi hitta på något annat än att bli serverade av andra. En kort vandring, ett dopp i en sjö, fiske och övernattning vid vindskyddet vid Sand/Målstorp blev vårt sätt att fira det första av förhoppningsvis många år tillsammans.
Att hitta en restaurang eller annan verksamhet som är öppet på Midsommardagen är verkligen som att hitta vatten i en öken… Inte ens runt jul är så mycket stängt som dagen efter Midsommarafton.
Utser vindskyddet vid Sand/Målstorp längs Östgötaleden för övernattning
Men! Väderprognosen såg minst sagt strålande ut för helgen, och min Hubbie och jag tillbringar gärna tid ute i naturen. Så när det var dags att fira 365 dagar som par och allt på stan var stängt beslutade vi att satsa på en plats som alltid är öppen: naturen.
Vi valde att kombinera en enklare vandring med övernattning, någonstans där vi aldrig varit förut.
Efter att ha kollat upp olika alternativ kom vi fram till att ett vindskydd vid en plats som kallas både Sand och Målstorp, en kort avstickare från Östgötaleden, var perfekt.
Vandring på mestadels grusväg i skogen
Vi packade våra ryggsäckar och tog bilen till Rejmyre, som jag besökte av andra skäl bara helgen innan, och började gå.
Hubbie lånade gladeligen mina vandringsstavar.
Vandringen var kort, drygt fyra kilometer på mestadels grusväg i skogen. Men eftersom jag knappt vandrat alls sen jag åkte på en hälsporre för snart ett år sedan, var det en lycka att kunna vandra över huvud taget.
Ängsklockan stod i full blom och syntes mest överallt längs hela vår korta vandring på Östgötaleden. Vi följde sträckningen Falsnäset – Rejmyre men vek av för att komma till vindskyddet vid Sand/Målstorp.
Framme vid vindskyddet blev vi inte besvikna! Det kunde knappast vara placerat närmare en klar och mysig sjö. Eldplats och dass fanns också, och möjlighet till sol nästan hela kvällen. Och på morgonen, skulle det visa sig.
Folktomt som det var passade jag på att ta ett bad och fräscha till mig vid ankomst.
Hubbie testade om det varit värt att bära med sig ett fiskespö. Det var det: han fick såväl abborre som gädda och mört på kroken. Alla fick återvända tillbaka till sjön igen. (Fiskekort gäller, förstås.)
Njuter av att vara ensamma tillsammans i stilla skog
Det blev en underbart lugn och stillsam kväll och natt vid vindskyddet vid Sand/Målstorp.
Kyckling tillagades i gasköket.
Jag upptäckte vid en övernattning i höstas att det börjar tjuta om köket när det kommer upp i temperatur. Jag testade senare att plocka isär det i beståndsdelar men hittade inget konstigt. Inte heller personer i olika vandringsforum har kunnat ge några svar, så nu får det låta lite crazy. Det verkar åtminstone lugna ner sig lite efter en stunds användning.
En eld tändes så småningom, av torra grenar som plockades från marken, av rena mysskäl. Och lite grann för att om möjligt hålla myggen borta som dök upp takt med att solen närmade sig horisonten. Jag är högst tveksam till att det faktiskt funkade dock.
Hubbie fortsatte att fiska av och till, och jag chillade i solen, gick runt och fotade eller läste och njöt i vindskyddet.
Hur magiskt är inte det här kvällsljuset? När solen strålar mellan träd och grenar. Så vackert!
Sent om sider bäddade vi ner oss och intog sovposition i vindskyddet.
Vandrar tillbaka med nöjda steg
Jag sov kasst hela natten, men det tillhör vanligheterna första natten ute. Jag vaknade ändå nöjd nästa morgon och vi fortsätte att njuta på vår tillfälliga plats i skogen.
Så småningom traskade vi tillbaka till bilen, påfyllda med ännu fler härliga känslor i kroppen.