Reijmyre glasbruk är en sån där plats man, eller i alla fall jag, hört talas om hur länge som helst. Sedan 2007 bor jag dessutom i Norrköping, bara fyra mil från det legendariska glasbruket. Ändå skulle det ta fram tills i år, 2025, innan jag faktiskt tog mig dit.
En ändå legitim anledning till att det tagit så lång tid, 18 år för att vara exakt, för mig att besöka Reijmyre glasbruk är för att det ligger rätt “off”. Kollektivtrafik går visserligen mellan Norrköping och bruket, men knappast i skytteltrafik och alltid inklusive minst ett bussbyte.
Och utan bil, som jag saknat under merparten av de där 18 åren, är det helt klart lite klurigare att göra utflykter till besöksmål långt ut på landet.
Tar bilen till Reijmyre glasbruk – i Rejmyre
Ursäkten med saknad bil kan jag inte, sedan några år tillbaka, längre skylla på. Så när jag insåg att jag hade en helt perfekt lucka i helgen var det bara att susa dit.
Reijmyre glasbruk ligger i orten med samma namn, bara med en annan stavning: Rejmyre.
Glasbruket grundades 1810 och beskrivs som Sveriges äldsta som ännu är i drift.
Allt glas handblåses, och om man besöker hyttan på vardagar kan man se glasblåsningen in action under några timmar varje dag. Jag var där en lördag så jag fick tyvärr inte se den heta glasmassan formas men nu har jag ju bil och kan lätt återvända en annan dag…
Själva glashyttan var alltså oåtkomlig men jag kunde besöka butiken och se vilka typer av glasprodukter de skapar. Där fanns dricksglas av olika slag, ljuslyktor och glastulpaner i olika färger.
Glastulpanerna kändes som en sån där klassiker man sett nu och då hos någon äldre släkting.
Men det som föll mig mest i smaken var stor, bubbliga glaskrukor i härliga färger. Visst är dessa färgglada och kaxigt stora krukor superfina?!
Rejmyre hantverksby kompletterar glasbruket
Orten Rejmyre är mer än bara glasbruket: Man kallar området där det, förutom glasbruket, också finns en del annan verksamhet för Rejmyre hantverksby och den var jag också nyfiken på. Så efter besöket inne i Reijmyre gick jag vidare för att upptäcka Rejmyre.
Det är knappast ett stort område vi pratar om här; bara några grannbyggnader, som huserar en klädes- och presentbutik, en skinn- och smidesbutik, ett café som även säljer hantverk samt ett par verksamheter till som jag aldrig besökte.
Smidesbutiken Rejmyre smedja hade en fin kassadisk som förde tankarna till äldre tider.
En smidesdöskalle kanske faller dig i smaken? Jag tyckte de var rätt söta.
Nästgårds fanns en byggnad skyltad som Rejmyre gestgifveri men den såg rätt tom ut, och senare fick jag veta att den lagts ner för ett tag sedan.
En del av det gamla gästgiveriet. Synd att en så fin lokal står oanvänd.
Sömnig ort som för tankarna till ensam fjällvandring
Jag blev inte riktigt klok på hur pass lukrativ denna hantverksby kan tänkas vara. Jag upplevde en av de mest sömniga känslor jag någonsin känt på en plats (faktiskt nästan i nivå med min ensamvandring till Jormliklumpens topp – vilken i och för sig fortfarande är en av de häftigaste vandringar jag gjort).
Samtidigt både såg och hörde jag en del turister i rörelse, så det kanske fanns fler människor där än jag noterade?
Icke att förglömma genomförs även den årliga musikfestivalen Skogsröjet här, varje augusti. Det lär bidra en hel del till orten. Jag hoppas att det är tillräckligt för att hålla hantverksbyn och det anrika glasbruket med marginal flytande.
För det finns en charm och ett svårgripbart värde med att låta historien leva vidare.