Ibland finns inget bättre eller lyxigare än att sitta utomhus i all enkelhet, vid en sjö i en skog, och bara njuta av solnedgången. Det var något jag och Hubbie gjorde i kubik när vi beslutade oss för att avsluta vår vandring efter bara 400 meter, och stanna vid vindskyddet vid Getsjötorp.
Planen var att gå vidare till ett annat vindskydd ett par kilometer längre bort, vindskyddet vid Getsjöns norra spets, för att övernatta där.
Men när vi bara 400 meter från parkering kom fram till vindskyddet vid Getsjötorp, strax utanför Finspång, blev Hubbie så betagen i det att han övertygade mig om att vi borde stanna redan nu, innan vi knappt ens hunnit börja vandra.
Duckade besvikelsen vid Getsjöns vindskydd
Istället skulle vi nästa dag komma att gå bort till det norra vindskyddet – och mer än väl få bekräftat att vi gjorde helt rätt som stannade vid Getsjötorp.
Sista biten fram till vindskyddet vid Getsjön bestod av en knappt synlig stig och väl framme var det knappast bättre.
Gräs och växtlighet överallt, och en sjö som bara svårligen gick att nå.
Vindskyddet var fint och fräscht. Men när den omgivande naturen har så lite att erbjuda spelar det ingen roll – här hade vi inte velat övernatta. Faktiskt inte ens stanna för en picknick.
Vindskyddet vid Getsjötorp optimalt placerat
Vindskyddet vid Getsjötorp var dess totala motsats.
Det har en fantastisk placering på en höjd. Det är generöst tilltaget och har plats för åtta sovande.
Med eldstad och bänkar, plats för ved, en fin brygga och en härlig vy över Getsjön kan man knappast önska mer av en utenatt.
Överraskas av åska och regnskur
Solen sken och temperaturen var hög. Därför trodde vi först att vi hade hört fel när vi tyckte oss höra åskan. Men vi hörde inte in syne och snart nog öste regnet ner.
Men vi hade gott om tak över huvudet och kunde lugnt vänta ut störtskuren och åskan som dånade mellan träden.
Vi fick en underbar kväll vid Getsjötorp. Förutom regnet, som måste ha överraskat även meteorologerna eftersom det inte fanns med i några prognoser, hade vi strålande sol och värme.
Jag hoppade ner i sjön och badade ett flertal gånger och Hubbie vågade sig också i vid några tillfällen.
Mackor med rikligt med vitlökssmör stektes över elden. Väldigt enkelt och samtidigt galet gott!
När solen gick ner bjöds vi på ett hejdundrande skådespel. Så magiskt!
Det är svårt (omöjligt?) att se sig mätt på sådana här solnedgångar. Addera dessutom känslan av sommarvarm kväll, efter att åskan gått lös ordentligt. Svårslagen lyx.
Till slut hade solen gjort klart sin färd på himlavarvet och det var dags även för oss att natta oss.
Rekordkort vandring – men ändå en av de bästa turerna
Det må ha varit den absolut kortaste vandringstur till ett nattläger jag någonsin gjort, men det var med god marginal ett av de bästa.