Den sista helgen i april var det åter dags att samlas för en vandringsträff. Den här gången möttes fem härliga människor upp för övernattning vid Lilla Horssjön, längs Sörmlandsleden. Några av oss hade träffats förut, några var nya för vissa av oss. För min del var en person en ny bekantskap – men det visade sig att jag inte var lika okänd för honom.
Så snart jag kom ur bilen vid parkeringen där vi skulle mötas upp, kom denna för mig okända man och hälsade mig glatt vid mitt namn. Han visste uppenbarligen gott och väl vem jag var.
Norrlänning på besök inspireras av min blogg
Han berättade att han var på besök från norra Norrland (Luleå, om jag minns rätt), och innan jag hann fråga hur han visste vem jag var hade han förklarat: Han hade sedan tidigare hittat till min blogg och bland annat läst och inspirerats av min vandring av Höga kustenleden.
Hans kompis, som också var med vid den här träffen och som jag lärt känna via tidigare vandringsträffar, var en gammal vän som han nu hälsade på. De hade redan planerat att sova ute den här natten, och när det började bestämmas i en gruppchatt (där både jag och norrlänningens kompis var med) om plats för den här utenatten valde de två att joina oss tre övriga. I den vevan, när vår gemensamma bekanta beskrev vilka vi tre andra var, förstod denna norrlänning att jag var ”hon med bloggen”. Och alltså visste han vem jag var.
Det är så roligt hur liten världen är ibland! Det känns häftigt – och smått surrealistiskt – att träffa på personer som har läst min blogg eller min Instagram, och så tydligt uppskattar det jag delar.
Fina tältplatser vid Lilla Horssjön
När vi hade parkerat bilarna gick vi den korta biten bort till vindskyddet vid Lilla Horssjön.
Jag gjorde ett kortare stopp här i oktober 2018 och mindes inte så väl hur området såg ut, men nu kunde jag konstatera att det var hur mysigt som helst.
Det fanns massor av bra träd för hängmattor, och även flera plana ytor för tält.
Jag valde, som vanligt, att slå upp mitt tält så nära vattnet som möjligt.
Familj på picknick inspirerades av våra utenätter
När vi kom fram fanns redan en familj med två barn på plats, som hade en picknick i skogen. De hade en eld igång som vi så småningom tog över.
Familjen hade inga planer på att övernatta men blev väldigt intresserade av vårt koncept med att gamla vänner och nya bekantskaper möts upp och övernattar tillsammans. Vi pratade länge om det, och om vandring och att sova ute innan de motvilligt insåg att de behövde bege sig hemåt, för barnens skull.
Resten av oss plockade fram vår kökutrustning och medhavd mat och började tillaga och äta gott.
Jag hade med mig redan kokt pasta som jag värmde på i min lilla stekpanna. Så smidigt!
Vacker skymning vid övernattning vid Lilla Horssjön
Den femte personen kom några timmar senare, men hann ansluta innan mörkret föll. Dessutom dök ytterligare en man upp, men han valde att hålla sig för sig själv hela kvällen och var borta tidigt på morgonen.
Vi fick en fantastisk kväll vid Lilla Horssjön. Avsaknaden av vind gjorde att sjön var spegelblank och otroligt vacker att beskåda.
Sånt här är svårt att se sig mätt på.
Mörkret kom ändå, som alltid, till slut och det var dags att säga god natt. För den här gången.
Läs mer: