Sista veckan på semestern vad sedan länge avsatt för en roadtrip för mig och Hubbie. Riktningen var nordlig, men inte fjällen-nordlig, snarare norrut en liten bit och sen lätt västerut mot Värmland. Från söndag till fredag kombinerade vi roadtrip med lättare vandring och utflykter, både i naturen och kopplat till lokalhistoria. Nätterna tillbringade vi i tält på platser vi utsåg allt eftersom.
Något vi slogs av under färden var hur många sjöar med glasklart vatten som Värmland bjöd på. Det började redan första natten när vi slog läger vid Trettondetjärnen, ett kyrkoreservat i det sydöstra hörnet av Värmland.
Jag, som är uppvuxen med hummusfärgade insjöar där sikten på som bäst är 10–20 centimeter, kunde här glida ner för ett kvällsdopp och till och med se botten. Underbart! Dessutom i väl uppvärmda temperaturer. Och så här skulle det fortsätta flera gånger i takt med att vi träffade på nya sjöar.
Vad sägs till exempel om klarheten i det här vattnet? Imponerande, eller hur!
Dödisgropar ett landskap av gröna skålar
En annan upplevelse som satte sig extra bra var de så kallade dödisgroparna.
Hubbie hade snokat reda på att det fanns ett område kallat Brattforsheden som innehöll flera olika vandringsleder, och på den karta vi köpte för en orimligt billig penning på Filipstads turistinformation (20 kronor) blev vi nyfikna på just dessa gropar.
Vi tog avstickaren från en av lederna för att komma bort till dödisgroparna och fann oss snart vandra i ett riktigt häftigt grönt och böljande landskap. Upp och ner, upp och ner, i mjuka vågar.
Men var fanns groparna?
Efter en snabb konsultation med Google visade det sig att dödisgroparna inte var några små hål i marken utan just hela det landskap vi passerade igenom. För det var inte kullar och dalar vi gick upp och ner för; det var insidan av stora, mjuka skålformationer. Med andra ord: dödisgroparna. Så logiskt och självklart när vi förstod det.
Den enskilt största dödisgropen var Sundstjärnen, vattenfylld med turkosblått vatten.
Fiske, bad och tältläger på udde
En självklar utrustning på semestern för Hubbie var hans fiskespö, vilket han utnyttjade till max. Flera dagar slog vi läger tidigt vid en sjö, där Hubbie kunde stå och kasta och kasta och kasta medan jag läste och njöt av naturen. Och badade i ännu en glasklar sjö.
Vilken fiskelycka! Eller…? Nja, så många napp blev det aldrig, men han trivdes bra ändå.
Nattlägret den första natten var helt magisk. Vi fick en udde i sjön Alstern helt för oss själva. Underbart!
Jag klagade inte över att sitta och hänga vid våra lägerplatser. Vi valde noggrant fina platser med direkt närhet till någon sjö. Vid ett par nätter även med tillgång till vindskydd.
Nostalgitripp på Lesjöfors museum
Både Hubbie och jag uppskattar att besöka museum så det passade vi på att göra. Sista dagen var vi till Värmlands museum i Karlstad, men det var inget som imponerade. Däremot var det mer spontana besöket till Lesjöfors museum någon dag tidigare en riktig pärla!
Här bjöds vi på en maxad rundtur i en av bruksortens gamla fabrikslokaler. Man hade byggt upp en slags resa som berättade om både livet på orten och som arbetare i fabrikerna mitten av 1900-talet och några decennier framåt. Väl värt ett besök!
Jag älskar museum som vågar vrida upp reglaget till max. Som jag förstod det var allt man såg på Lesjöforsmuseet autentiskt material insamlat över tid, och presenterat i trovärdiga miljöer – om än aningen over the top, men ändå så att man fick en känsla för hur det var på den tiden.
En äldre generation känner garanterat igen sig i allt möjligt, oavsett var i landet man växte upp. Så ett besök kan lätt bli en nostalgitripp för vem som helst.
Jag för min del diggade den klassiska Folkets hus-skylten, uppsatt i 50-talsreplika av lägenhet. Inte för att jag var född då, även om Hubbie gärna skämtar om att jag är så väldigt gammal… Tur att jag är helt obrydd om min ringa ålder.
Industriarkitektur i Munkfors
En annan industriort vi gjorde en visit till var Munkfors, en bruksort sedan senare delen av 1600-talet.
Här blev det inget museibesök utan mest att vi spanade in ett galleri som flyttat in i en gammal industrilokal. Och så beundrade vi denna fina industriarkitektur med riktigt häftiga fönster, snyggt inramade i såväl tegelvägg som svartmålat timmer.
Dessutom kunde den som ville lära sig mer om hur brandkåren utvecklats, eftersom den gamla brandstationen omvandlats till ett museum.
Efter sex härliga dagar i Värmland vände vi söderut igen, glada för det här äventyret och pepp på nästa!
Under fem dagar i juli gjorde jag om min Hubbie en mysig roadtrip till olika platser i Värmland. Vi sov i tält alla nätter, på platser vi letade fram längs vägen. Vi facinerades av glasklara sjöar, gröna skogar och njöt av att spendera tid tillsammans. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen roadtrip i Värmland.