När det vankades 60-årskalas i norra Finland, insåg Hubbie och jag att det var det perfekta tillfället att testa att sova i bilen. På uppvägen övernattade vi vid en kylslagen badplats utanför Umeå, och på hemvägen upplevde jag nostalgi vid Skuleskogen. Samtidigt som mitt livs första Finlandsbesök däremellan bjöd på sol och värme.
Det var Hubbies farbror som bjudit in hela släkten för att fira in hans sjätte decennium hos honom i Oulu, Uleåborg, i Finland.
En del kanske försöker sträckköra distansen de över 15 timmar den beräknades ta, men jag och Hubbie hade andra planer. Genom att dela upp dit- respektive hemfärdens cirka 130 mil i två fick vi både ett rimligare antal körtimmar varje dag och kunde testa att sova i bilen – något vi länge pratat om att göra.
Första bilnatten vid badplatsen utanför Umeå
På uppvägen stannade vi och sov på parkeringen vid en badplats strax söder om Umeå.
Det var helt mörkt när vi kom fram men dagen efter kunde jag gå bort till själva stranden och titta på vågorna som rullade in.
Vädret visade sig knappast från sin bästa sida denna septemberdag och när jag kom tillbaka till bilen efter att ha tagit några foton, fick jag börja med att värma upp fingrarna.
Hubbie valde att stanna i bilen, framförallt eftersom han hade ena benet i gips och inte tog sig fram särskilt lätt. Det gipsade benet gjorde också att jag var den enda chauffören på hela färden. Tur att jag gillar att köra!
Sol, sensommar och första mötet med Oulu
Framme i Oulu på fredagseftermiddagen hade vädret vänt och solen strålade.
Under vistelsen bjöds vi på härlig sensommarvärme och denna finska, mysiga stad visade sig från sin bästa sida. Det här var mitt första besök till grannlandet i öst och det gav mersmak, hit återvänder jag gärna!
Vi lyckades tajma ett firande inte bara för Hubbies farbror, utan även för själva staden. Så många lokalbor hade samlats utomhus denna dag.
Vi deltog såklart på 60-årskalaset, men fram tills dess orkade Hubbie skutta fram med kryckor så pass att vi kunde besöka det närliggande torget och bland annat en anrik saluhall, eller kauppahalli.
Denna staty av en robust polisman är tydlig en kändis så honom var jag tvungen att fota. Den restes 1987 på Oulu torg till minne av de marknadspoliser som förr patrullerade torget och höll ordning bland handlande och besökare.
På söndagen efter lördagskvällens festligheter var det redan dags att lämna Finland och köra hemåt igen, även denna gång med siktet inställt på att stanna ungefär halvvägs för att sova i bilen.
Nostalgisk avslutning bland dimmiga träd i Skuleskogen
Den här gången pausade vi för natten vid Skuleskogen och entré norr. Eftersom jag har vandrat Höga kusten-leden både 2018 och revanschen 2022, och då passerade platsen, visste jag att det skulle gå bra att parkera bilen och sova en natt i den.
För mig blev det överraskande nostalgiskt att komma tillbaka.
Jag hann knappt stänga av motorn innan jag hoppade ut ur bilen och med kameran i högsta hugg gick bort till början av skogen och insöp det lugn som fanns där under de våta, dimtyngda trädkronorna i Skuleskogens nationalpark.
Vatten och väta fyllde skogen, från bäckar till trädkronor.
Nostalgisk avslutning bland dimmiga träd i Skuleskogen
Under högsäsong är det fullt på parkeringen men den här natten var det bara vi och ett par andra husbilar här. Det blev en lugn och stilla natt.
Nästa dag, måndagen, var det bara att köra sista biten hem igen.
Det är inte varje långweekend man kör över 260 mil. Det var helt klart värt det.