Vad gör man när man bara har en eftermiddag efter jobbet på sig att ge sig ut på ett litet vandringsäventyr? Jo, man tar kollektivtrafiken till vägs ände (eller i alla fall så långt som tätortstrafiken kör) och går runt en sjö. I mitt fall innebar det att ta spårvagnen till söder om Norrköping och sedan gå runt Ensjön.
Vandringen börjar fint i tät trädallé.
Efter bara ett par kilometer passerade jag den här fina hemmabyggda bänken.
Jag hade inte räknat med att rundan jag valt ut på en karta skulle vara skyltad, så när den här slitna vägvisaren dök upp var det lite extra kul.
Vägen jag gick följde i huvudsak inte direkt intill sjön men vid ett ställe fanns en stig som verkade leda ner mot sjön så jag svängde av och såg strax den blåa vattenytan.
Jag hade med mig en mindre matsäck så jag slog mig ner på en klippa en stund och åt och njöt.
Området jag passerade igenom var sporadiskt fyllt av små sommarstugor.
Jag börjar lämna sommarstugeområdet bakom mig och komma ut mer på det klassiska svenska ”landet”.
Jag såg egentligen bara ett bostadshus i närheten av brevlådorna så frågan är hur långt övriga grannar har till posten.
Fint i dikeskanten, trots att det är delvis maskrosor.
Det är viktigt att följa hastighetsbegränsningen…
Det är fyra djur på bilden: två gäss och två harar. Ser du dem?
Huset verkar stå för långt från vägen för att nummerskylten ska ha ett värde, så en stor sten får vikariera istället.
Mitt på stigen rörde det på sig och instinktivt hoppade jag till. Men något såg konstigt ut. Japp, det är svansen på en kopparödla som låg och slingrade sig, helt på egen hand.
Nu börjar jag närma mig slutet på vandringen: Vrinneviskogen. Jag har aldrig sett skogen från det här hållet förut. Skogen ser verkligen kompakt ut.