I all enkelhet – och övergivenhet – passerade jag gång efter annan förbi den ena ”buan” efter nästa. Men vad var detta? Vid en bua såg jag till slut liv och rörelse och parkerade för att ta reda på mer. Fjällkor vid Svedjebuan, visade det sig. Där kalvarna fortsatte att få dia och få hälften av komjölken under hela uppväxten. Bua – bod – visade sig vara det äldre sättet att hushålla med djur.
På min väg från Fulufjället och vidare norrut till nästa fjällvandring ledde mig gps:en ut på en fyra mil gång grusväg, vilken jag i numer vet kallas för Fäbodvägen. Även om det inte är särskilt roligt att köra mil efter mil på grusväg visade det här sig bli en av sommarens mest oväntade höjdpunkter.
Stannar till vid välbevarad men folktom bua
Ömsom på höger sida, ömsom på vänster såg jag timrade små hus i grupper som alla hette något med ”buan”, eller skyltar som talade om att ytterligare en bua fanns en bit bort.
Jag stannade till vid en av dem. Gick runt lite. Fotade. Funderade.
En ordentlig gärdsgård omringade flertalet byggnader vid denna bua.
Gräset frodades på taken.
Någon typ av gårdsverksamhet har uppenbarligen bedrivits här. När? Av vilka?
Husen tycktes mig relativt välbevarade fortfarande.
Gardiner i fönstren och dekorationer antydde att husen inte är helt övergivna, om än inte bebodda året om.
Gräset var också trimmat.
Men förutom skyltar som talade om alla buars namn såg jag inte röken av människor eller någon annan typ av information.
Fjällkor vid Svedjebuan får mig att stanna igen
När jag hade kört nästan alla fyra mil såg jag helt plötsligt flera bilar vid en bua: Svedjebuan. Och kossor och människor. I tron att det var någon typ av turistverksamhet parkerade jag, öppnade grinden och gick in. Hälsade på de unga kvinnorna som stod där, något perplexa av min närvaro.
Jag frågade om det var okej att jag kom närmare. Det var det. En äldre kvinna kom fram, som verkade vara den som bestämde här.
Det visade sig att denna bua drivs helt privat av den äldre kvinnan, en erfaren veterinär. Här höll hon en handfull fjällkor, fyra kalvar samt några får, en hund och någon katt. Allt enligt dåtidens metoder. Ingen el. Inget rinnande vatten.
Kalvar får fortsätta dia
Morgonmjölken tog kvinnan tillvara på men på kvällen fick kalvarna dia vilket de aldrig får göra mer än någon dag eller så inom modern djurhållning.
Jag kom precis i tid för att se kalvarna vallas in till kossorna inne i ladugården.
Jag frågade vad som skulle hända med kalvarna när de vuxit klart. Skulle de gå på slakt?
Nja. Kanske skulle de snarare säljas vidare till en annan gård och får fortsätta leva ett liknande naturnära liv. Men visst, någon eller några av dem kanske skulle slaktas även om tanken inte tycktes så lockande. Och om så sker är köttet tydligen riktigt fint, eftersom kalvarna fått dia så länge och dessutom fått gå ute så mycket.
Rent och fint hos fjällkorna i Svedjebuan
Jag noterade att det var så rent och friskt doftande inne i ladugården när kalvarna stod och diade och undrade över det. Jag har varit inne i kossors ladugårdar ibland och då har det alltid varit stora mängder urin och bajs på golvet som behöver städas bort, och tillhörande fräna lukt.
Veterinären förklarade för mig att eftersom kossorna egentligen bara stod inne i ladugården när de mjölkades (för hand) på morgonen eller diades av kalvarna på kvällen uträttade de helt enkelt vanligen inte sina behov där inne utan ute i hagen.
Uppskattat besök i dåtiden
Jag tyckte det kändes som att få lite av en käftsmäll i form av kunskap om hur man lät bondgårdsdjuren leva förut. Det var en ödmjukande upplevelse och jag uppskattar att jag fick lära mig om vad djurhållning också kan innebära.
Bua betyder för övrigt bod, har jag lärt mig i efterhand.
Läs gärna det här reportaget från 2020 som jag hittade senare, om du vill veta mer om verksamheten här vid Svedjebuan.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.