Utsikt från Kindlahöjden i Kindlas naturreservat

Återvänder och upptäcker mer av Kindla naturreservat

Jag har längtat tillbaka till Kindla naturreservat ända sedan jag passerade igenom ett litet hörn av det för ett par år sedan, när jag vandrade längs Bergslagsleden.

Min upplevelse när jag vandrade norra Bergslagsleden sommaren 2019, som passerar Kindla naturreservat, var att jag gick igenom en riktig sagoskog. Mörk, mustig, mossig, mysig. Så förväntningarna när jag nu hade möjligheten att återvända och dessutom hade en hel dag till förfogande, var höga. Riktigt höga.

Kanske lite för höga. Eller så hade jag inte riktigt lika stor tur med vädret. Då, den gången, hade det regnat hela dagen vilket alltid lämnar en extra mättad och fyllig natur efter sig. Eller så var just det lilla hörnet jag passerade den gången helt enkelt något extra.

Karta Kindla naturreservat

Kindla naturreservat är lokaliserat i norra delarna av Örebro län.

Sover i bilden vid Slotterbergets gruvfält

Men innan jag kommer fram till min upplevelse av skogen ska jag nog nämna att jag tillbringade natten vid ett närliggande rastplatsområde som jag inte visste fanns men som var perfekt för mig som sov i bilen. Här fanns bänkbord, vindskydd, en mysig liten bäck och möjlighet att parkera precis där.

Rastplats vid Slotterbergets gruvfält

Här vid Slotterbergets gruvfält tillbringade jag natten, inte mer än någon kilometer eller två ifrån Kindla naturreservat.

Rastar vid stugan vid Klosstjärn

Nu, den här gången, var skogen i naturreservatet torr. Inte brandförbudstorr, tack och lov, men någon nederbörd var det inte tal om.

Jag anträdde skogen från den södra entrén vid Lövåsen. Då börjar man vandra via en gammal skogsbilväg och det är inte riktigt det som ger en sagoskogskänsla…

Stuga vid Rödbäckstjärn i Kindla naturreservat

Efter bara en liten stund var jag framme vid en av flera raststugor i naturreservatet, den vid Rödbäckstjärn. Jag hade tänkt stanna här för att äta frukost men jag var inte hungrig än så jag valde att gå vidare.  

Rastplats vid Klosstjärn i Kindla naturreservat

Skogen blev bättre, dock. Och när jag kom fram till centralt liggande Klosstjärn med tillhörande rastplats var det riktigt mysigt. Att kunna rasta med direkt närhet till vatten är alltid ett stort plus.

Klosstjärn i Kindla naturreservat

Med den här omgivningen var det givet att stanna för frukost. För det la jag ingen tid på att ordna med när jag vaknade på morgonen, jag var allt för sugen på att komma igång med vandringen.

Välbyggt utsiktstorn i norra delen av Kindla naturreservat

Jag valde aktivt att inte gå den sträcka jag passerade för två år sedan eftersom jag ville upptäcka andra stigar. Istället gick jag norrut från Klosstjärn till utsiktstornet på Kindlahöjden.

Utsiktstornet på Kindlahöjden

Jag måste berömma dem som byggt tornet, det var ett av de absolut mest stabila torn jag gått upp i.

Utsikt från utsiktstornet på Kindlahöjden

Utsikten från toppen gick inte av för hackor.

Du bjuds på fin vy nästan hela vägen runt.

Vänder tillbaka söderut längs västra leden

Tornet var så långt norrut som jag hade tänkt gå. Och sedan är det ändå inte mycket kvar innan naturreservatet tar slut. Så jag vände söderut igen, nu längs den västra leden på min rundtur moturs.

Svamp i skogen

Fina svampar ploppade upp ur marken.

Vandring i Kindla naturreservat

Döda träd bland levande stammar bidrog till att skapa fin stämning.

Toppröse vid Kalklinten

Här är ett toppröse vid Kalklinten. Strax efter att jag passerat här mötte jag en kille, som tycktes utöva orientering, mitt ute i terrängen i de mest neonfärgade och tajta kläder jag någonsin sett. Det var lite som att bli bländad och jag kunde inte låta bli att kommentera hur bra han syntes.

Hans replik: ”Svensexa. Det säger väl allt?”

Japp. No more words needed.

Skogen i Kindla naturreservat byter karaktär

Efter det härliga neonmötet började en stigning neråt i skogen.

Harsyra

Vid ett ställe gick stigen tvärs igenom vad som kändes som ett hav av harsyra.

Skogsbäck

När jag kom ner från de höjder jag varit på och jag snart var framme vid startpunkten igen bytte skogen karaktär och blev mer sagolik. Trots allt. Mycket av det där mörka, mustiga, mossiga och mysiga svällde fram.

Besvikelse som suddats ut

Jag kände mig ett tag lite besviken på Kindlaskogen, särskilt eftersom förväntan varit så hög. Men så här efteråt har den besvikelsen liksom suddats bort. Kvar är mer minnet av en mysig dagsvandring. Och jag gillar den extra krydda som neon-brudgummen oväntat bjöd på innan han var borta lika snabbt som han dök upp.

Dessutom är jag lite småstolt över att jag har återvänt till en plats. När jag önskade att jag skulle kunna göra det för två år sedan trodde jag nog inte det, inte på riktigt. Men nu blev det av. Och det känns härligt.

Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021. Jag hoppas du blir inspirerad!

Läs mer:

Lämna ett svar