Är du i Värmland? Passa då på att besöka den här älgparken, där du får veta mer spännande om det stora djuret än du trodde var värt att känna till. Inte minst uppskattade jag att få min bild av skogens konung tippat på ända. Kanske ska man snarare prata om skogens drottning…
Det har varit en härlig sommar, full av stora och små äventyr. Ett sådant bestod av att besöka en älgpark mitt i Värmland: Moose Park. Vid tillfället var jag på semester i Torsby, bara några mil bort. Inte så långt att köra för ett dagsäventyr, alltså.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av besöket, men upplevelsen blev bra mycket bättre än jag trott. Det är svårt att berätta allt men jag gör ett försök att sammanfatta några av de saker jag uppskattade mest:
Guiden, tillika delägare, hade ett enormt engagemang och lika stor kärlek och omsorg till de tre älghonor som för närvarande var de enda djuren i parken. Det lyste igenom i allt han berättade, från stora fakta till små kuriosa händelser, inhämtat under många år och egna erfarenheter.
Även fast jag såg älgen lägga sig där och den inte ens ligger särskilt långt borta, är det svår att se. ”Perfekt kamouflage för sin miljö”, som guiden sa.
Samtidigt som kärleken till älgarna lyste igenom så fanns det också en realistisk inställning till att det alltid är etiska aspekter att ta hänsyn till när man har djur i bur, likväl som frågor om jakt.
Guiden duckade inte för att diskutera den typen av frågor, snarare verkade han välkomna det. Jag gillade det. Att man inte undviker sådant som är känsligt utan bemöter det så ärligt man kan.
De älgar vi fick mata och klappa inte är som vanliga vilda älgar, det fick vi tydliga besked om.
Vi skulle absolut fortsätta ha den största respekt för vilda älgar, och aldrig ska försöka gå fram till en. Inte hanar under brunstperioden och definitivt inte honor under någon del av året: de har i princip alltid sina ungar att se efter och är alltid på vakt.
Att älghonorna är så sturska, medan hanarna bara är det under brunsten och sedan i princip går och gömmer sig, hade jag ingen aning om.
Det var kul att mer eller mindre få vända upp och ner på den gängse bilden av skogens konung.
Jag ser fram emot att besöka älgparken igen, den här gången när en eller annan hane finns på plats. Även om de mest springer och gömmer sig.
Jag skulle kunna berätta massor av mer saker men det orkar nog ingen läsa. Så jag avslutar med att varmt rekommendera stället.
Mums med färska löv. Stora som små – alla tyckte det var kul att mata älgarna. Barnen fick kämpa rejält för att orka hålla i grenarna när älgarna slev av bladen.
Bäst att hålla sig nära mamma ett tag till. Och bäst för resten av oss människor att inte komma emellan, tama älgar eller inte.