Jag har sovit i tält, vindskydd, hängmatta och under tarp. Men aldrig med bara himlen som tak. Något som känts som en sån där sak man borde ha gjort någon gång, i alla fall om man är ute så ofta som jag ändå är. En mild och stillsam septemberdag dök tillfället oväntat upp.
Det var ett par vänner som jag lärt känna via en vandringsträff jag bjöd in till förra året som nu hade tagit initiativet till en vandring med övernattning. Jag kunde inte haka på från start utan anslöt senare och mötte upp direkt vid lägerplatsen Viggudden på etapp 39 av Sörmlandsleden, precis vid Östersjökusten en bit norr om Nyköping.
Här finns ett vindskydd väldigt fint placerat bara ett stenkast ifrån stranden och med skogen som kramar om åt alla andra håll.
Medan de andra var iväg och badade satt jag och njöt av utsikten mot havet.
Väljer att sova under bar himmel
Jag hade som vanligt med mig mitt tält men vädret var varmt, vindstilla och stabilt och jag insåg att det här var en perfekt natt och plats att testa att sova under bar himmel, direkt på marken. Skulle vädret mot förmodan skifta hade jag vindskyddet alldeles i närheten.
Efter en härlig kväll med mycket snack och umgänge lade jag ut min sovutrustning direkt på den mjuka marken, längs med ett fallet träd, och kröp ner.
Jag sover alltid först på ett vikbart liggunderlag i klassisk skumgummi och lägger sedan mitt uppblåsbara Sea to Summit ultralight insulated ovanpå. Det har hängt med mig i rätt många år nu och känns fortfarande stabilt, jag har aldrig haft några problem med det. Sist sätter jag fast min quilt Cumulus 350 som funkar utmärkt på sommarhalvåret (samt milda nätter övriga året om den förstärks med liner) och tar väldigt liten plats i ryggsäcken när det är fullt komprimerat.
Ryggsäcken och resten av utrustningen ställde jag i vindskyddet en liten bit bort.
Det finns inte gott om plana ytor för tält vid Viggudden (hängmatta är bättre) men här hade ett tält kunnat få plats.
Utsikten uppåt tog aldrig slut utan fortsatte upp till en stjärnklar himmel. Det var rätt maffigt. Men snart drog jag ner buffen över ögonen och blundade för natten.
Vaknar med ovälkommen gäst på halsen
När jag vaknade till på morgonen var det minst lika coolt att bara behöva öppna ögonen för att kunna se rakt upp i trädkronorna.
Medan jag vaknade till liv råkade jag dra med handen över halsen och kände – en fästing! Snabbt som attan drog jag bort den ovälkomna gästen. Och konstaterade att det där aldrig hade hänt om jag sovit i mitt tält…
Därmed kändes det inte lika lockande att sova under bar himmel fler gånger. Men kul att ha gjort, ändå!
Efter en gemensam frukost packade alla vi som skulle åt samma håll ihop vår utrustning och vandrade gemensamt de sju kilometrarna till parkeringen där bilarna väntade.