Fjällvandring och roadtrips är jag välbekant med. Däremot har jag i betydligt mindre utsträckning turistat i städer och bott enkelt på vandrarhem. Det ville jag ändra på. Alltså bokade jag in en miniluff till vårt grannland i söder och tillbringade tre dagar i Köpenhamn.
Jag hade inga supertydliga planer på vad jag ville göra i Köpenhamn, men jag visste att jag ville resa med lätt packning som jag kunde bära med mig överallt. Alltså fick det bli min Greenland Top från Fjällräven, en ryggsäck som i allt väsentligt bara är ett enda stort hål och därför erbjuder ett packutrymme som är lätt att maxa.
En självklar del på tågresan till och från Köpenhamn blev min stickning, som var på god väg att bli en fin laxrosa cardigan i ett lätt och varmt garn.
Ett besök till Christiana första anhalten
Lika självklart måste jag också säga att ett besök till Christiana var.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av denna (ö)kända stadsdel men kunde i alla fall konstatera att det var enkelt att se var den startade.
Jag hade läst någonstans att fotografering inte var helt välkommet, särskilt inte på Pusher Street, den gata där droger säljs öppet. Därför var jag noga med att inte ens se ut som att jag fotade där och var i övrigt diskret med kameran.
När jag gick runt i Christiania noterade jag vilken ordning som fanns där. Även om mycket var gammalt och slitet var det också tydligt att det fanns en väldigt närvarande befolkning där, att man hade bra koll på sitt område.
Alla gillar inte graffitti, men precis som att jag föll för all vacker gatukonst vid mitt hittills enda besök till Östberlin för alldeles för många år sedan, livade graffitin upp på ett fint sätt här.
Jag gick sakta igenom området. Chillade en stund vid en hänggunga vid vattnet. Reflekterade.
Äter afrikainspirerat på Reffen
Målet nu, efter besöket i Christinia, var att gå bort till Reffen. En slags matmarknad lokaliserad till en gammal hamn.
För att komma hela vägen dit behöver man passera några gamla fabriksbyggnader som sett sina bästa dagar men väl inne i Reffen spritter det av liv, och framför allt – mat från världens alla hörn!
I mitt googlande inför resan hade jag snart stött på det här tipset och det kändes helt klart värt att ta sig bort till denna ändpunkt av Köpenhamn.
Jag gick runt länge och väl på området. Läste på menyer. Kollade på de upplagda måltider som illustrerade vad som erbjöds i varje litet kök. Funderade på vad jag var sugen på.
Valet föll på Afrika. En gigantisk kontinent med en enorm spännvidd vad gäller maträtter, såklart. Men det var den världsdelen som lockade.
Till lunch åt jag den här välsmakande kombinationen av inlagda rödbetor, hummus, kyckling i friterad knyte och lite annat smått och gott.
Lyssnar till droppande ljudkonst på konstmuseum
Nästgårds med Reffen fanns Copenhagen Contemporary, ett museum för modern konst.
Hit gjorde jag ett besök och fick uppleva bland annat fascinerande videokonst och ljudkonst i form av vatten som droppade ner i ett kar.
Ljudet som uppstod när en vattendroppen bröt ytan fångades upp av en mikrofon och maxade på så vis upplevelsen.
Ibland vill jag vara riktigt torr och tråkig och anse att det här inte alls är konst. Men vad sjutton, det är också fascinerande att öppna sina sinnen, ta emot och istället tänka: Varför inte?
Checkar in på vandrarhemmet Generator i Köpenhamn
Efter denna promenad ut till yttre hamnen av Köpenhamn började jag vända tillbaka delvis åt samma håll som jag kom ifrån, för att vartefter kunna checka in på vandrarhemmet Generator.
Vandrarhemmet ligger centralt i Köpenhamn, på gångavstånd till det mesta. I Danmark verkar man få parkera åt båda hållen; jag såg det precis överallt.
När jag kom upp på rummet kunde jag nöjd konstatera att jag hade fått överslafen längst in i rummet. Skönt, lugnaste läget. Dock insåg jag att jag borde ha tagit med mig ett hänglås så att jag kunde låsa in ryggsäcken i den låsbara låda som ingick i sängplatsen. Nåja, jag hade inte mer med mig än att jag kunde bära runt på det.
Upplever de olikfärgade husen längs med Nyhavn
Alldeles i närheten av vandrarhemmet låg den plats som kanske mer än något annat representerar Köpenhamn: Nyhavn, med sina olikfärgade hus, uteserveringar och mängder av ankrade båtar.
Närheten gjorde att jag passerade här flera gånger under min korta vistelse i staden, och kunde således fånga husen i olika ljus.
Nyhavn i kvällningen…
… och i dagsljus.
Nationalmuseum bjuder på maffig utställning
Efter en enklare frukost på vandrarhemmet första morgonen gick jag iväg till Köpenhamn nationalmuseum. Här skulle jag komma att tillbringa otaliga timmar, och ändå hann jag inte se allt.
Det kändes som att museet körde med devisen “more is more” och såg till att så mycket som möjligt av sina föremål fick plats i utställningshallarna, hellre än att ligga i någon arkivlåda i en källare.
Danmarks historia är på många sätt samma som Sveriges, med istid, järnålder, vikingatid och så vidare, men även generöst med avdelningar som täckte in resten av världen. Så trots att mycket var välbekant innebar more is more-upplägget att det fanns vansinnigt mycket att titta på.
Vetenskaplig utställning om människan cirkulerar i moralens gränsland
Efter en halv dag var jag alldeles matt och orkade faktiskt inte mer. Dessutom ville jag hinna till ett annat mindre, och mer obskyrt, museum en bit bort innan de stängde.
Så efter en dyr men välsmakande museielunch gick jag bort till Medical Museion, ett medicinskt museum som erbjöd en utställning med insamlade mänskliga delar. En sån där utställning där missbildade foster och kroppar och kroppsdelar skadade av olika sjukdomar, är placerade i stora glasskålar fyllda med formaldehyn eller andra bevarande vätskor.
Dessa siamesiska tvillingar fick aldrig uppleva livet, och har i läkekonstens namn bevarats för att utbilda vetenskapen. Genom att samla in och dokumentera fall som dessa lärde sig vetenskapen bland annat att det inte berodde på något kvinnan sett, gjort eller ätit – eller vilken samhällsklass hon tillhörde – att barn föddes på det här viset, vilket man tidigare ansåg.
Samlingen bestod till största del av objekt som samlats in under en tid när vi såg annorlunda på människovärden, liv och forskning. Hur man agerade kring forskning då skiljer sig – tack och lov – från hur vi ser på det numer. Men faktum kvarstår att det vi vet idag ofta är tack vare de lärdomar som en gång införskaffades.
Utställningen är inte för alla, skulle jag säga.
Följer med på en regnblöt båttur i Köpenhamn
När dagens andra museiebesök var avslutat var jag rätt mätt på museum. Samtidigt var vädret inte det bästa men det gjorde också att de guidebåtar som förde turister runtom i Köpenhamn i det närmaste var tomma, så jag hoppade i en sådan och testade på att se Köpenhamn från vattennivå.
Guiden var glad, trots det trista vädret.
Det här nybygget hade jag noterat redan dagen innan, när jag gick från Reffen och in till vandrarhemmet. Nu fick jag veta av guiden att bostäderna beräknades bli några av de dyraste i Köpenhamn att bo i.
Här ute på Nyholm har en dansk prins huserat, om jag hörde guiden rätt. Kanske gör nutida danska prinsen det också?
Den lille havfrue. Det tog en extra noggrann kik för att se vart hon satt. Från den här vinkeln såg placeringen minst sagt rätt tarvlig ut.
Kärlek livar upp!
Häftig tornsprira med utanpåliggande spiraltrappa på Vor Frelsers kyrka; Vår frälsares kyrka.
Dags för hemfärd
Tyvärr fortsatte det dåliga vädret, så det blev inte så mycket mer utflykter i Köpenhamn. Efter en andra och sista natt på vandrarhemmet checkade jag ut och tog tåget tillbaka hem igen. Ändå nöjd med att ha kommit iväg på en stadsutflykt den här gången.