Det var inte förrän i vuxen ålder jag besökte Öland för första gången men ön landade snabbt i mitt hjärta och har blivit en plats jag gärna återse. Nu hade jag kört ner för att springa en lite längre distans, och därefter bra njuta av den vackra ön och sitt Alvar – och att äntligen kunna genomföra ett besök på Långe Jan.
När den utpumpande löpturen var överstökad såg jag fram emot att slappa en stund, och att äta något. Längs med turen passerade jag ett campingområde som jag redan då blev mer nyfiken på och det var ditåt jag nu styrde bilen.
Här landade jag i några timmar. Åt jordgubbar. Fixade lunch. Blundade.
Bryggan vid Seby badplats upprustad
Så småningom var det dags att bege sig emot nattlägret, vilket åter var Seby badplats på andra sidan ön. Seby var den plats jag tillbringade min första natt vid, i samband med mitt allra första besök till Öland för några år sedan. Jag gillade stället direkt och har återvänt flera gånger.
Eftersom jag skulle till östra kusten passerade jag tvärs över fina Alvaret. Jag kunde inte hålla mig ifrån att stanna en snabbis och ta några bilder.
Jag tycker att det här landskapet är så vackert.
En selfie lyckades jag också få till, fortfarande lycklig efter dagens löptur.
Väl framme vid Seby fick jag beskåda en fin måne över Östersjön.
Seby kallas visserligen för badplats på kartan men varken den långa, långa bryggan ut i havet – eller vattnet – i sig, har tidigare lockat till ett dopp. Vattnet närmast stranden luktar ofta rätt unket och längre ut har det väl inte attraherat så värst till utseendet, även om lukten strax avtagit.
Dessutom har bryggan sett betydligt bättre dagar – tills nu!
Man (jag tror att det finns en förening som sköter om badplatsen) verkar ha fått medel att rusta upp bryggan, vilket man också hade gjort med bravur.
Observera att jag på bilden till höger, från föregående år, fotar med Öland i ryggen och inte kommer längre ut på grund av att bryggan är så skadad. På högra bilden är jag istället vänd åt andra hållet och står alltså vid slutet av bryggan dit det inte ens gick att gå förut. Ta sikte på trappan, så får du en referenspunkt.
Genomför äntligen ett besök till toppen av Långe Jan på Öland
Det här var mitt fjärde besök på Öland. Tre gånger tidigare hade jag försökt besöka och gå upp i fyren Långe Jan. Av olika skäl (Corona första gången, för sent andra, för tidigt tredje) hade det misslyckats varje gång. Men fjärde gången gillt!
Utan stress och utan trängsel kunde jag traska uppför trapporna till fyrens topp.
Vi toppen tog jag mig tid att gå runt och beundra utsikten. Från det här perspektivet syns det gott och väl hur platt Öland är.
Intressanta stenar lockar till stopp
Efter det lyckade besöket tog jag en lugn fika på det närliggande caféet.
Vädret lovade regn och blåst från eftermiddagen och de närmsta dagarna så jag hade redan bestämt mig att det fick räcka med en natt på Öland för den här gången. Men ännu var vädret fint och behagligt så jag passade på att göra några stopp.
Det blev ett besök ut till den här fina resta stenen. Min kärlek till resta stenar började med en löptur ut till Tingstad flisor två år tidigare, och fascinationen har sedan dess fortsatt. Året efter till exempel.
Vid den lilla orten Grönhögen slog jag en lov runt den gamla ruinen kallad Gröne hög. Det kändes lite speciellt att en så stor och förhållandevis välbevarad ruin också tycktes så anonym, knappt skyltad som den var.
I närheten fanns mer nutida kulturlämningar, i form av konstfullt utformade träskulpturer, tydligt inspirerade av människokroppen.
Jag fortsatte att köra norrut och kom fram till Gettlinge gravfält. När jag stannade här första gången, vid första besöket till Öland, blev jag lite besviken eftersom jag då förväntade mig någon form av längre vandring här.
Nu visste jag bättre och njöt istället av att strosa runt bland de forntida stenarna och de något senare kvarnarna.
Stannar vid Möckelmossen, där korna chillar
Vädret var fortfarande fint, och jag hade ingen brådska hem. Jag funderade på vad jag skulle göra nu och kom fram till att det var alldeles lagom långt att traska bort till självaste Möckelmossen, som jag läst om i ett par år. Mossen omvandlas vissa delar av året till en mindre sjö och ska vara en utmärkt plats för alla fågelskådare.
Från parkeringen skulle det vara bara 700 lättvandrade meter fram till en uppbyggd rastplats, vilket visade sig stämma.
Jag kände fortfarande av gårdagens fysiska urladdning så jag var väldigt nöjd med att i lugnt tempo njuta av varje meter där ute på Alvaret.
Kossorna verkade inte heller stressade.
Förutom idisslarna fick jag området för mig själv. Sedan var det dags att köra tillbaka hemåt igen.