Eftersom myggplågan i skogen är rätt stor just nu valde jag att gå längs en mer vägbunden del av Östgötaleden nyligen. Tanken var att gå ungefär 13-14 kilometer men någonstans längs vägen tappade jag liksom lusten. Efter mitt förra, lite tuffare äventyr, antar jag att jag helt enkelt bara ville ta de lugnt och fint.
Så det jag gjorde var istället att korta ner etappen till dryga milen eller kanske ännu lite kortare, och bara gå till Hamra från Bjärka-Säby. Framme vid slusshuset och en busshållplats i Hamra lade jag mig sedan i gräset med en medhavd bok den sista timmen innan bussen kom.
Det var helt klart rätt beslut!
Självklart hade jag med mig lilla kameran och tog bilder av sådant jag såg runtomkring mig. Skrolla ner för att ta del av några utvalda bilder.
Rött gammalt trähus. Det ser så idylliskt ut.
Slussen vid Hovertorp. Det är rätt maffigt att kunna bygga sådant här, ändå.
Slussen vid Hovertorp, från andra hållet.
Vattnet flyter lugnt i kanalen. Den här bilden är jag rätt nöjd med och jag kände redan när jag fotade den att den skulle bli rätt bra.
Skördat på andra sidan Kinda kanal.
Fredlig gräsätare.
De stora blåklockorna blommar nu.
Slusshuset vid Hamra. Här på en gräsplätt låg jag och chillade i en dryg timme tills bussen kom och jag kunde ta bussen till Linköpings tågcentral och pendeln hem till Norrköping.
Grusväg och fortsatt sträckning av Östgötaleden. Planen från början var att jag skulle fortsätta här, men nu struntade jag i det. Fördelen är att jag har den sträckan kvar att upptäcka en annan dag!
Smal väg där bussen ska komma, fast från andra hållet.