Grenar i förgrunden till hav i lila skymningsljus i bakgrunden

Tar emot oväntad terapi vid Sjöskogen naturreservat

Naturen är ofta en härlig plats att befinna sig på. Det vet vi redan. Men det finns stunder när naturen liksom bjuder till lite extra, gör att vistelsen blir mer av allt. Precis så kändes det när jag förra helgen besökte Sjöskogen naturreservat utmed Sörmlandsleden för lite glöggmys tillsammans med andra friluftsmänniskor. Och i efterhand insåg att jag nästan ofrivilligt utsatts för härlig skogsterapi…

Samlas, dricka glögg, övernatta och vandra lite dagen efter. Så var upplägget när jag medverkade på en glöggvandring förra, och första, gången 2018. Det är en kvinna som gärna vandrar längs Sörmlandsleden som årligen brukar utse ett lagom avlägset vindskydd där diverse löst vandringsfolk, som jag, får delta under eget ansvar så att säga.

Anländer till Sjöskogen naturreservat i tid för skymningsfoto

Förra gången jag var med anlände jag inte förrän på kvällen, när mörkret fallit sedan flera timmar. Den här gången ville jag komma fram tidigare för att hinna fånga skymningen med kameran. Och det lyckades jag verkligen med.

Jag kom fram till parkeringen 900 meter från vindskyddet en dryg halvtimme före solnedgången. Värdinnan med partner ankom samtidigt så vi gjorde sällskap längs den handikappanpassade stigen ner till vindskyddet i Sjöskogen naturreservat.

Vindskyddet vid Sjöskogen naturreservat i skymningsljus

Den redan nedåtgående solen kastade ett vackert ljus över vindskyddet.

Vindskyddet vid Sjöskogen naturreservat, fotat bakifrån

Vindskyddet ligger fint placerat med utsikt över vattnet och Östersjön, precis så som jag älskar att ha det.

Sjöskogen bjuder på absolut närvaro

Veckorna innan har det varit kallt här i trakten med som lägst neråt minus 16 grader. Nu hade det tinat och frusit på om vart annat under några dagar.

En grupp svanar i vattnet i skymningsljus i Sjöskogen naturreservat

De skiftande temperaturerna innebar just den här kvällen att en lätt dimma flöt runt ovan på vattenytan, tillsammans med ett antal svanar som betade i de grunda vikarna.

Svan betar på havsbotten i Sjöskogen naturreservat

Jag tycker den här bilden på svanen som står på huvudet är så charmig.

Svan simmar i Östersjön i skymningsljus

Dimman och svanarna i kombination med det blåa ljuset från skymningen, vindar som höll sig stilla och den tystnad som rådde så långt från större vägar och trafik bjöd på ett nästan obeskrivbart ljudlöst lugn.

Himmel speglar sig i havet i skymningen

En käftsmäll av absolut närvaro, ro och stillhet, som jag beskrivit det på min Instagram.

Njuter av att bara vara i Sjöskogen naturreservat

Jag är långt ifrån en yoga-person, det är inte min grej att stre-e-etcha och a-a-anda-a-as så där. Och jag misstänker att jag inte har problem med avslappning eftersom jag i det momentet av ett yogapass mer än en gång vaknat av att jag snarkat till när jag somnat…

Jag är inte heller den som i första (eller andra) hand går ut i skogen för att typ ”sitta på en sten och njuta”.

Fast det var nog mer eller mindre det jag gjorde nu, ironiskt nu. Faktiskt var det mycket det jag ägnade mig åt när jag besökte Stendörrens naturreservat för ett par helger sedan också, när jag tänker efter.

Så jag kanske är en sådan där ”sitta på stenen och njuta-person” ändå…

SKymningen färgar molnen på himlen lila och blå

Nåja. Den här eftermiddagen i Sjöskogen gick det liksom inte att låta bli. Lugnet var så fysiskt påtaglig att det inte gick att värja sig.

Månen lyser på skymningshimmel genom vassen

Alltså fick jag finna mig i att bara njuta, bara vara, en stund.

Svanar betar på botten i havsvik

Och det var fantastiskt.

Vänder hemåt efter glögg och lussekatt

Ytterligare en kvinna i sällskap med en hund anslöt sig så vi var totalt fyra friluftsmänniskor, samt en jycke, samlade.

Brasa där glögg och lussekatter värms

Snart nog föll mörkret, brasan tändes och såväl glögg som lussekatt värmdes på.

Färja passerar i mörker

Inte långt utanför kustlinjen går en farled för färjor till och från hamnen i Norrköping. Ett fraktfartyg kom farandes strax innan det var dags för mig att bege mig hemåt.

Jag valde att inte sova kvar den här gången, vilket jag gjorde sist, så efter några timmar begav jag mig hemåt igen. Stärkt och något förundrad över hur jag njutit av min något oplanerade skogsterapi.

Läs mer:

Lämna ett svar