Toppen på Jormliklumpen

Ensammast i världen vid vandring till Jormliklumpens topp

Jormliklumpen. Har du hört ett så roligt namn? Inte jag heller. Denna fjälltopp behövde självklart undersökas närmare.

Men Jormliklumpen är faktiskt inte unik med sitt klumplika namn. I trakterna runt Gäddede och de västliga delarna av Vildmarksvägen finns det berg med klump-namn lite överallt.

Junsterklumpen. Klumplidklumpen. Hökklumpen. Brännklumpen. En topp hette till och med bara Klumpen. Man blir ju glad bara av namnen. Och de finns på riktigt!

karta Jormliklumpen

Just Jormliklumpen ligger precis norr om det lilla, lilla samhället med det fantastiska namnet Jormlien.

Påbörjar stigningen mot Jormliklumpens topp

Snart nog tar vägen slut och du kommer inte längre. Så jag parkerade bilen och började gå mot toppen. Såklart.

Sällan har jag känt en sådan… frid… när jag vandrat till fjälls som jag upplevde här. Jag kände mig verkligen som den enda människan – om inte i hela världen, så i alla fall den enda inom en väldigt stor radie.

Fjällvy norr om Jormlien

Observera att jag här har vänt mig upp för att fota stigen. Ser du stigen? Inte jag heller… Det säger en del om hur välfrekventerad den här platsen är…

Vindskydd

Någonstans längs den enkla vandringen gick jag helt klart fel eftersom det inte var meningen att jag skulle träffa på vindskyddet förrän på vägen ner.

Justerar riktningen för att komma till toppen

Inte för att det gjorde så mycket, jag fick bara vrida mig lite mot vänster där jag såg toppen, och gå dit.

Ledmarkering och toppröse på Jormliklumpen

Toppen, 753 meter över havet. Aldrig förut har jag kommit till slutet av en led. Inte på det här viset i alla fall, på högsta punkten av ett fjäll. Kändes kul.

Fjällskog med vindskydd

Vindskyddet är där, ungefär i mitten av bilden.

Underbar utsikt, 360 grader om.

Tät fjällskog

Vägen upp var helt klart bättre än den lite kortare men brantare vägen ner. Nerfärden bjöd på alldeles för mycket av att gå i den här typen av övervuxen fjällskog. Inte alls vad jag gillar. Då får man helt enkelt mata på, för om det är något jag har lärt mig är det att hur pissigt eller trist det än är så kommer man fram till slut.

Avslutar vandringen med fin utsikt från asfaltsväg

Den brantare nerfarten gör att du kommer ut på vägen igen, den som leder till en parkering och tar slut, en bit österut. Under ungefär två kilometer gick jag på asfalt åt väst men det gjorde absolut ingenting för utsikten ut över landskapet vackert och solen strålade.

Gammal ladugårdsbyggnad i Jormlien

Längs vägen spanade jag in de fina byggnader som vittnade om en annan tid.

Gammal timrad byggnad i Jormlien

Det här gamla timrade huset är det sista längs vägen och står granne med parkeringen där jag hade bilen.

Minnesvärd rofylld vandring till Jormliklumpen

Vandringen upp till toppen tog inte ens en timme och totalt var jag tillbaka på mindre än två timmar. Så det var verkligen ingen särskilt lång eller avancerad tur.

Men den underbara, rofyllda känslan av att vara nästan ensam i världen som jag hade på uppvägen, har jag sällan eller aldrig känt förut och den kommer jag ta med mig. Bara för det är Jormliklumpen extra speciell för mig. Trots den oändliga överbevuxna fjällskogen…

Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021. Jag hoppas du blir inspirerad!

Läs mer:

Lämna ett svar