Efter att jag hade avslutat min vandring i Muddus nationalpark styrde jag bilen mot Kiruna och min syster och hennes sambo. Tanken var egentligen att jag skulle möta upp dem i deras sommarstuga utanför Pajala ett par dagar senare men där jag satt på en rastplats utanför Porjus hade jag slut på idéer om vad jag skulle hitta på för nya äventyr.
Jag ringde syrran och förklarade att jag redan hade vandrat klart i Muddus, var generellt trött på att driva runt och att jag dessutom var rätt intresserad av både dusch och tvättmaskin. Jag var varmt välkommen att komma redan samma kväll. Hon skulle visserligen jobba nattskiftet på Räddningstjänsten men hennes sambo var hemma och kunde ta emot i deras lägenhet i Kiruna. Sedan kunde vi köra vidare i mini-kolonn till sommarstugan dagen efter, när deras semester startade.
Den här bandmaskinen används kanske främst för att ta sig fram över snö men tydligen går den, med några modifieringar, att köra över vatten också. Det berättade syrran för mig när hon stolt gav mig en rundtur i Räddningstjänstens sprillans nya lokaler i Kiruna under hennes sista arbetspass före semestern, senare på kvällen när jag hade kommit fram.
Kiruna genomför en unik stadsflytt. Det gamla stadshuset kunde inte sparas men klockstolpen med sitt speciella utseende har sparats och flyttat till ny position. Fortfarande är flyttarbetet högst synligt och pågående.
Besöker kanjon halvvägs till sommarstugan i Törmäsniva
Färden från Kiruna till Törmäsniva, den lilla byn där sommarstugan finns, är en bilresa på närmare tre timmar. Så länge klarar inte min kropp att sitta still i en bil. Ungefär halvvägs, i Masugnsbyn, gjorde vi därför ett kortare stopp för att sträcka på benen och gå neråt i en trätrappa till botten av en kanjon.
Trappan ner till botten ringlar sig. Den skiljer sig från den rakare byggda trappan uppför Kvarntorpshögen, som jag besökt både en och flera gånger.
Framåt kvällen var vi framme vid stugan i Törmäsniva. Blinka inte, då missar du sannolikt avfarten in på grusvägen som nästan bara syns om du vet vad du ska leta efter…
När vi kom fram var högsta prioritet att starta igång kaminen så att stugan kunde få upp värmen. Det var mysigt värre att sitta och värma sig framför brasan när elden kommit igång ordentligt.
Upptäcker både världsarv och storslagen myr utanför Pajala
Ett tips jag hade fått från en gammal klasskompis var att besöka Struves meridianbåge i Pajala. Det är en slags linje uppbyggd av en stor mängd mätpunkter i flera länder som på 1800-talet bevisade att jorden inte är helt rund utan tillplattad vid polerna. Ett antal av Meridianbågens mätpunkter är idag klassad som ett världsarv och fyra av de klassade mätpunkterna finns i Sverige, varav den i Pajala alltså är en.
Så under en av dagarna körde vi iväg till mätpunkten i Pajala. Det var kanske inte mer speciellt än så här, möjligen lite finare utsikt när man kom till toppen av en kulle. Men vädret var fint så bara det gjorde utflykten värt det.
En annan utflykt vi gjorde var det till Vasikkavuoma naturreservat, vilken beskrivs som en av norra Europas största slåttermyrar. Det var ett härligt besök som jag kan rekommendera. Jag skriver mer om det här.
Njuter av vistelse i sommarstuga närmare naturen
Förutom dessa små äventyr tillbringade jag några härliga dagar med att leva det enkla sommarstugelivet, med gott sällskap.
För att få värme till stugan högg vi ved, jag och syrrans sambo.
Syrran ordnade momentet innan: såga upp trädstammarna i kortare bitar.
Med veden kunde vi också få värme i bastun, och varmt vatten att tvätta oss med. Bastun är, som synes, under uppbyggnad.
Vattnet hämtas direkt från Muonioälven som rinner precis nedanför.
Utedass med en utsikt som inte skäms för sig. Från mitten av Muonioälven och bortåt ser du Finland. Innan dess kan du både spana på och bli spanad på av fiskarna som ofta frekventerade floden…
Vi hann även med att paddla kanot och kajak i älven. Fast vattennivån var så extremt låg att vi flera gånger gick på grund. Vattnet räckte inte ens upp till fotknölarna alla gånger. Det blev onekligen ett mycket mindre äventyrligt äventyr än vi tänkt oss. Och då hade vi ändå planerat för något rätt lugnt från början…
Lämnar stugan och kör söderut igen
Efter några dagar i sommarstugan var det dags att påbörja de 130 milen hemåt igen. En sträcka som jag dock inte skulle köra utan ytterligare ett lite längre stopp. För jag har en annan syster som bor i Umeå. Henne skulle jag också hälsa på under några dagar.
Bara ett par timmar söder om Pajala pausade jag vid Kattilakoski rastplats, vid forsen med samma namn som är en del av Torne älv. Vädret var knappast inspirerande men miljön var det så jag tog en miniupptäcksfärd tillsammans med kameran innan jag satte mig i bilen och körde de återstående 43 milen till nästa stopp i Umeå.
Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021.
Spana också gärna in denna interaktiva karta där jag sammanställt merparten av min roadtrip, så att du enkelt kan se vad som finns var. Jag hoppas du blir inspirerad!