När jag nu var i omgivningarna ville jag passa på att återse den fina utsikten över Lapporten. Därför bestämde jag och min syster oss för en kortare vandring upp till Kratersjön i Björkliden för att kombinera lunch med vackra vyer.
Första gången jag besökte Björkliden var vintersäsongen 2005. Jag hade tagit min gymnasieexamen ett par år tidigare och fladdrade runt i världen, inte riktigt redo att påbörja en mer seriös utbildning än och sökte jobb varhelst det var möjligt.
Björkliden fjällby anställde säsongsarbetare och jag tackade ja. Då hade jag aldrig varit längre norrut än Östersund och aldrig stått på ett par utförsskidor. Knappt heller längdskidor. Snösport intresserade inte det minsta. Men det var inget hinder.
Totalt blev det två vintersäsonger, nästan två sommarsäsonger samt ett antal mellansäsonger där uppe i norr – och en av de roligaste tidsperioderna i livet.
Vill se Lapporten från Björkliden
Sedan dess har jag återvänt till Björkliden flera gånger. Nu när jag åter var i trakten, i och med vandringen till Vadvetjåkka nationalpark med min syster två dagar tidigare, ville jag göra i alla fall ett kort återbesök och få möjlighet att än en gång beskåda den vackra vyn över Lapporten, Tjuonavagge.
Min syster och jag bestämde oss för att göra en tur till Kratersjön cirka tre kilometer bort, med start och mål vid Hotell Fjället.
Tyvärr låg molnen för lågt för att Lapporten med sin karaktäristiska skålform skulle synas klart, där i det blå, bortanför fjället Njulla, eller Nuolja. Många platser här i norr har ofta namn på (minst) både samiska och svenska, och därför är det vanligt att olika stavningar förekommer.
Eftersom molnen dolde utsikten rotade jag i arkivet och letade fram den här bilden från augusti 2009, när jag var på ett av mina återbesök till Björkliden fjällby. Här syns tydligt topparna Tjuonatjåkka till vänster, 1554 möh, och Nissuntjårro till höger, 1738 möh.
Men Björkliden är kanske mer än allt annat ett vinterparadis för många. Jag är alltså inte lika haj på skidor som på hajk men jag har gjort mina turer i lifterna i Björkliden. Och, såklart, fotat Lapporten i vinterskrud. Här i mars 2015.
Snart framme vid Kratersjön vid Björkliden
Nåja. Det var några fina minnen. Men det var till Kratersjön jag och min syster skulle nu.
Så vi fortsatte vandringen.
Snabbare än väntat dök rastskyddet upp. Jag förvånades av hur slitet det var. Visserligen hade det fått ett nytt lager färg på insidan för inte allt för länge sedan men utsidan med sin dörr såg rätt bedrövlig ut.
(Blanda inte ihop den här raststugan och Kratersjön med den allra första bilden, som är fotad två kilometer närmare starten och visar Badsjön och ett förrådshus eller liknande, som ser likadan ut som raststugan vid Kratersjön.)
Det var i alla fall skönt att komma in en stund, vindarna blåste kallt. Därinne käkade vi en enklare lunch, i sällskap av en familj på besök från Luleå.
Fina vyer på återvägen
Sedan vände vi tillbaka.
Maggan, syrrans lagotto, var självklart med på turen. Pigg och alert som vanligt.
Trots det ruggiga vädret fick vi njuta av fina vyer på färden neråt till hotellet. Sjön som syns är Torneträsk. Mina kompisar i söder brukar anmärka på att det är väldigt missvisande att kalla sjön för ”träsk” och det har de för all del rätt i. Något litet träsk är denna sju mil långa, och Sveriges sjätte största, sjö verkligen inte.
En samling fina slåtterblommor förevigades innan vi strax var framme vid bilen igen, och körde kära gamla E10:an tillbaka till Kiruna.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.