Snön föll samtidigt som mildare temperaturer trädde in. I kombination med helgledighet ledde detta till att jag och en väninna tog en vandring Nävsjön runt.
En vandring runt Nävsjön anges vara ungefär åtta kilometer lång, vilket stämde väldigt bra med det resultat både jag och min väninna fick på våra aktivitetsklockor när vi hade avslutat turen.
Jag har gått runt Nävsjön för ett par år sedan men startade då vid Nävsjömossens parkering, gick moturs och inkluderade då även en övernattning vid Svartsjön längs Sörmlandsledens etapp 35, vilket innebar en något längre och till liten del annan runda. I höstas återvände jag till samma parkering, följde den sydvästra stranden av Nävsjön för att genomföra ytterligare en övernattning vid Svartsjön.
Dagens vandring runt Nävsjön var mer eller mindre exakt åtta kilometer. Svartsjön var helt exkluderad den här gången.
Överraskning 1: Avgiftsbelagd parkering i skogen
Den här gången startade jag och mitt sällskap i det norra hörnet av Nävsjön. Efter att ha kört på ett halt E4:an från Norrköping, och sedan på efterföljande mindre vägar en god bit blev vi minst sagt förvånade när vi helt plötsligt läste på stora skyltar att parkeringsplatsen här var avgiftsbelagd. Vilket i sig är helt okej då sjön är ett omåttligt populärt tillhåll för både fiskare och husbilsresenärer under sommaren så inkomst behövs nog för att kunna hålla sjön och närområdet i bra kondition.
Och om vi bara körde utanför den tydligt inramade avgiftsbelagda parkeringen var det inga problem att som vanlig personbil stå gratis. Vilket vi därför valde att göra.
Vi slog igång våra respektive aktivitetsklockor och påbörjade färden. Vi valde att gå moturs runt Nävsjön, mest för att något håll måste man ju välja.
Överraskning 2: Cyklist på vandring runt Nävsjön
Vilken tur runt sjön det blev! Snön var helt orörd och tystnaden och lugnet magiskt.
Snart kom dagens andra överraskning: en cyklist dök upp på stigen bakom oss. Däcken var rejäla för ändamålet och trots att hans däckmärken därefter innebar att snön framför oss inte längre var orörd var det också till viss hjälp eftersom vi lättare kunde se underlaget under det upp till decimeterdjupa snölagret.
Cyklisten blev faktiskt till en slags osynlig maskot för oss allt eftersom.
Från mulet till molnigt väder runt Nävsjön
När jag besökte Stendörrens naturreservat tidigare i vintras fick jag uppleva nästan nyfallen snö med en sol som strålade fantastiskt.
Men jag törs nog påstå att de vyer jag bjöds på idag slog det. Om det nu är en tävlan. När vi startade anades en viss mulenhet mellan molnen men det lättade.
Himlen täcktes mestadels av moln, men inte tjockare än att blå himmel ofta skymtade emellan.
Ljusare glimtar i vackra färger syntes nästan hela färden längs den östra stranden.
Den stillhet som kommer av snön är underbar att lyssna till.
Någonstans vid södra spetsen av sjön fick jag privilegiet att föreviga den här fantastiska bilden.
I södra änden delar leden stig med en rundvandring som går runt Fjällsjömossen. Över den här delen av mossen är stigen spångad och just här valde också solen att bryta fram nästan helt mellan molnen.
Det finns en stor mängd bänkar, bord och eldstäder utplacerade runt leden. Här är en av alla utsikterna från en sådan plats.
Vandringen runt Nävsjön gick oväntat smidigt trots snön. Nu när vi hade kommit drygt tre fjärdedelar av den totala sträckan hade temperaturen stigit ett par grader, vilket vi inte minst hörde när vi nu trampade ovanpå knarrande kramsnö.
Det kändes verkligen inte som åtta kilometer när vi var tillbaka vid bilen igen. Det hade helt enkelt gått mycket lättare att gå än vi tänkt oss. Bara två och en halv timme, inklusive fikapaus och flera fotopauser.
Dagens vandring runt Nävsjön var verkligen en liten energikick, för såväl kropp som sinne.