Store Mosse nationalpark ger skäl för namnet. Stor, till synes oändlig. För en som jag som älskar mossar var det ett besök att se fram emot. Det finns ett visst lugn över mossar och det lugnet följde med mig hela dagen, ända till nattlägret på en vändplan vid en dammlucka.
På samlingssajten för Sveriges alla nationalparker beskrivs Store Mosse som ett myrhav. Det tycker jag är en fin beskrivning. När en kan köra, köra, köra och mossen aldrig tar slut – ja, då har man något gigantiskt omkring sig.
Store Mosse nationalpark finns i de västra delarna av Småland.
Den här dagen hade startat med en morgonvandring i Norra Kvills nationalpark, följt av en upptäcktsfärd ner igenom och sedan uppför Skurugata och Skuruhatt. Så när jag framåt eftermiddagen var framme vid Store mosse nationalpark, lokaliserad ungefär 1,5 mil norr om Värnamo, hade jag ändå hunnit aktivera mig en del.
Skointresserad personal på Store Mosse nationalpark
Framme vid huvudentréns parkering öste regnet ner men jag stressade inte. Jag satt kvar i bilen och väntade lugnt ut att skuren skulle avta.
När skyfallet var över gick jag bort en bit till en palats där det gick att fika under tak. Jag kokade kaffe och kom i samspråk med en personal där om mina vandringsskor, ett par Altra Lone Peak. Hon var mitt uppe i en process att köpa egna och var nyfiken på mina åsikter om dem. Jag älskar mina Altra och kunde varmt rekommendera dem.
Planen från början var att göra en vandring på kanske en mil, tälta och sedan gå tillbaka till bilen nästa dag. Men regnet hade fallit hela dagen och en genomsur tältplats lockade inte. Istället valde jag att göra ett väldigt kort besök på en annan del av mossen en bit bort. Man gick över järnvägen via en träbro. Det var mäktigt nog.
På andra sidan väntade spänger. Det är tacksamt att gå på spänger eftersom man håller fötterna torra och underlaget blir jämnt. Samtidigt blir det snart enformigt och trist, enligt mig. Det var också en anledning till att jag valde bort en längre vandring över mossen den här gången – personalen jag pratade med vid huvudentrén berättade att det var spångat nästan hela sträckan jag hade tänkt gå.
Det fick räcka med att bara gå en liten bit här istället, sen vände jag.
Hjortronen tittar fram. Det är ingen favorit men det får mig alltid att tänka på Norrland – och det är en favorit.
Stannar till för ett snabbt kyrkfoto
Nu hade eftermiddagen så sakta börjat övergå ikväll och det vad dags att börja bestämma sig för ett nattläger.
Medan jag körde vidare och funderade passerade jag en fin stenkyrka. En behöver inte vara religiös för att uppskatta vackra byggnader.
Följer grusvägen vidare – hittar lugn parkering för natten
Jag tog sikte på en badplats i utkanten av en ort jag inte längre minns namnet på. Det var absolut ett schysst ställe att parkera bilen på och sova i för natten. Men när jag kom fram var det fortfarande badgäster kvar, en mamma med sin son.
Jag hade inte bråttom att borsta tänder och bädda upp sängen i bilen och när jag såg att grusvägen slingrade sig vidare bortåt bestämde jag mig för att se hur det såg ut där den, enligt kartan som jag såklart spanat in, slutade.
Det visade vara ett bra val. På en vändplan och återvändsgränd vid en dammlucka hittade jag den perfekta platsen att sova på under natten.
Så här såg det ut i bilen när den var bäddad för natten. Dagtid vek jag ihop madrassen och fällde tillbaka sätet så bilen blev ”som vanligt”.
Går man uppför trapporna får man den här fina vyn över sjön, som man badar i bara en bit bort.
Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021.
Spana också gärna in denna interaktiva karta där jag sammanställt merparten av min roadtrip, så att du enkelt kan se vad som finns var. Jag hoppas du blir inspirerad!