Gimegolts kanjon blev jag tipsad om redan under förra årets roadtrip. Av olika skäl besöktes inte platsen då men nu passade det utmärkt.
Gimegolts kanjon en bit utanför Sorsele är en vattenfylld spricka, eller ravin, i naturen. Bergväggarna är runt 25 meter höga och nästan lodräta. Bäst utsikt över kanjonen får man om man vandrar cirka en kilometer från grusvägen, vid vilken det finns en liten p-lucka lagom för en bil.
Kanjonen ingår i ett naturreservat där man inte får tälta. Därför fick jag föregående kväll se till att hitta ett nattläger i närheten istället. Planen var sedan att starta nästkommande dag med ett besök till Gimegolts.
Tältar i blåbärsriset
Som så ofta hittade jag en mysig rastplats på ren flax. Vid sidan av en spikrak grusväg inte långt ifrån kanjonens naturreservat såg jag en öppning in emot en sjö som såg lovande ut.
Plats för bil fanns, samt ett (slitet) vindskydd – observera de saknade bräderna i taket – med eldstad och lite yta för tält. Visserligen var marken rätt sluttande åt olika håll men när jag kom fram hit hade det hunnit bli relativt sent på kvällen så jag fick se till att få det att funka.
En skålform i blåbärsriset bedömde jag som den mest lämpliga platsen för ett tält. En plats som visade sig vara mitt i värsta myggskogen. Jag fick nog nästan alla semesterns myggbett under tiden det tog att sätta upp tältet.
Solnedgången över sjön var otroligt vacker. Och natten blev mjuk och härlig tack vare blåbärsriset.
Myggen levde upp igen på morgonen så det fick bli en frukost med myggnätet stängt.
Turen till Gimegolts kanjon blir bara bättre och bättre
När frukost var avklarad och lägret ihoppackat körde jag den sista biten till starten av stigen och parkerade bilen.
Jag förvånades av hur pass upptrampad stigen ändå var. Det var inga problem att vara säker på att man gick åt rätt håll. Dessutom var man framme vid den fina utsikten redan efter en kilometer, inte en och en halv som det stått i informationen jag läst. Men det gjorde ju inget.
Första biten var ”vanlig” fin skog, vilket på intet sätt är något negativt.
Snart började en bevuxen kanjon synas och omgivningen blev ännu finare.
Sedan kom man upp ännu mer i höjd och kanjonen började bli vattenfylld. Det här blev bara bättre och bättre!
Och slutligen kom jag fram till själva huvudmålet och kunde skåda ut över den helt vattenfyllda Gimegolts kanjon.
Det här lilla äventyret hade en mycket större upplevelse att bjuda på än jag räknat med.
Efter en kilometer kunde man även pausa vid det här vindskyddet. Repet ser till att man inte missar att det sluttar brant alldeles bortanför.
Bra skylt.
Stannar och spanar ut över Gimegolts kanjon en stund
Det hade varit möjligt att fortsätta vidare och följa berget neråt för att kommer ner i jämnhöjd med kanjonens vatten och gå i och ta sig ett dopp. Men det var jag inte intresserad av den här morgonen utan var nöjd med att traska runt och spana in utsikten från olika håll.
Efter ett tag vände jag tillbaka, glad över att jag slapp regnet som lurade i molnen. Inte minst eftersom jag inte ens tänkt på att ta med mig ens en regnjacka.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.