Min förmiddagstur och vandring till Ismanstorps borg slutade på strax under tio kilometer. Färden gick främst längs en slingrande, stundvis lerig skogsstig med sippor i olika färger på marken. Men själva borgen var helt klart äventyrets huvudattraktion och värt ett besök.
När jag startade min vandring till Ismanstorps borg på Öland vid nio-tiden på morgonen hade jag redan varit vaken i tre timmar. Jag brukar alltid vakna tidigt när jag är ute på vandring och nu var inget undantag. Och som vanligt var min bil först på parkeringen.
Precis som turen två dagar tidigare till Gråborg hittade jag till den här rundan tack vare boken Öland och Blå Jungfrun: vandringsturer och utflykter. Och innan man ens börjar vandra tipsar författarna om att man ska gå bort till Odens flisor, tre resta flintstenar som är bortåt tre meter höga. Enligt legenden var det en enda sten fram tills Oden själv splittrade stenen.
Stenarna stod bara ett stenkast bort ifrån parkeringen så det var ingen tvekan att jag skulle gå bort dit för att titta.
Startar vandring till Ismanstorps borg
Efter en titt på Odens flisor gav jag mig på leden och började gå bort emot Ismanstorps borg.
Under drygt 3,5 kilometer traskade jag igenom en skog med ännu till synes lövlösa grenar och träd. På marken spirade det dock, inte minst av vitsippor.
Även murgröna ville vara med i matchen.
Vandringen gick via en platt skogsstig som slingrade sig fram i all naturlighet. Rätt frekvent blev stigen lerig men inget värre än så.
Enorma Ismanstorps borg blir plötsligt synlig
Efter några kilometer fick jag skutta över ett lite blötare parti. Samtidigt funderade jag på om jag inte borde vara framme vid Ismanstorps borg snart. Och så lyfte jag blicken.
Skogen tog slut precis där, en äng tog över – och en enorm gammal stenmur täckte horisontlinjen. Jag var framme.
Forskning och utgrävningar har gjort i omgångar för att få klarhet i vad borgen använts för. Det finns teorier om att den i alla fall inte varit lämplig som försvarsanläggning med tanke på dess många portar – nio stycken – vilket anses vara försvagande i militära sammanhang.
Husgrunder finns fortfarande kvar inuti borgen
Samtidigt visar andra utgrävningar att borgen fungerat som något som beskrivs som ”militär stödjepunkt” men kanske då mer i utbildningssyfte än under skarpa strider.
Idag är det häftigaste med borgen inte utsidan utan insidan där stenar tydligt markerar grunden för boningshus, stall, förråd och annat. Allra mest framstår detta om du kikar på flygfoton. Att se borgen uppifrån adderar en hela annan dimension för byggnationen, och respekt för den.
Jag brukar sällan sätta mig ner och bara chilla när jag är ute på vandring; slappa och njuta gör jag när jag är framme. Men här tyckte jag att det fanns en historisk storhet som jag ville stanna kvar i en stund. Så jag slog mig ner på en av alla gamla stenar och filosoferade så smått innan jag begav mig vidare.
Missar fornby mitt på ängen
Turens huvudmål var nu besökt. Enligt turguiden skulle jag efter ungefär 2,5 kilometer komma fram till Rönnerums fornby på stället där stigen svänger skarpt norrut igen. Men förutom att jag lämnade skogen en stund, passerade över en öppen äng och såg en fin men vanlig låg stenmur tror jag att jag lyckades missa byn helt för plötsligt var jag tillbaka inne i skogen bland leriga stigar och vitsippor igen.
Någonstans på tillbakavägen blev det så blött att några uppbyggda spångar hade behövts för att fortsätta torrskodd. Och de fanns, som tur var.
Sammanfattningsvis en schysst tur
Själva huvuddelen av vandringen genom skogen var kanske inte så variationsrik men det kan också bero på att träden fortfarande var så outslagna. När allt glittrar av prunkande grönska kan det mycket väl vara en annan upplevelse.
Hur som haver så var det helt klart är värt att ta en vandring till Ismanstorps borg och en alldeles lagom lång förmiddagsvända med sina 9,7 kilometer.
Och när jag var tillbaka vid bilen hade den fått en hel hög med kompisar. Som väntat.
Under fem dagar över påsken reste jag från Ölands norra udde till dess södra spets för att uppleva och upptäcka små och stora besöksmål på ön. Jag kombinerade vandring och friluftsliv med bilsemester. Den första natten sov jag i bilen, resterande tre slog jag upp tältet på olika fina platser. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen påskäventyr på Öland 2022.