Storslagna vyer med raviner och djupa dalar är kanske inte det första man tänker på när man tänker på Skåne. Men det är precis vad Söderåsens nationalpark bjuder på. Det och en storslagen solnedgång.
Morgonen inleddes vid rastplats Vantalängan, fortsatte med lunch i Stenshuvud nationalpark, vidare genom Österlen och slutligen hit; till Söderåsens nationalpark någonstans nordväst om Skånes mitt.
Klockan var nu strax efter 18 och det var dags för mig att börja röra mig emot ett nattläger. I nationalparken hade jag flera alternativ att välja på.
Det som kallas Liagården låg lagom långt bort från huvudparkeringen, samtidigt som jag kunde göra en långsmal rundslinga av det genom att vandra söder om en lång ravin på kvällen och norr om ravinen nästkommande dag. Jag bestämde mig för det.
Skånsk dalgång lika maffig som ravin i norrländska Muddus
Ganska snart efter starten möttes jag av en rejäl brant uppåt i bokskogen. Det var bara att stega på.
Väl uppe visade en skylt emot Hjortsprånget vilket visade sig vara en smal avsats med rejäl utsikt över ravinen, eller mer korrekt: Skäralidsdalen.
Jag var inte alls förberedd på den här naturen, inte här i Skåne (vilket bevisligen inte är platt).
Skäralidsdalen påminde mig om den maffiga ravinen Måskosgårsså som jag följde under 2–3 kilometer längs min vandring i Muddus nationalpark i norra Sverige förra året.
Här uppe vid Hjortsprånget var det också slut på den värsta stigningen. Vidare fram till nattlägret var leden mer eller mindre platt, utan några nämnvärda höjdskillnader.
Jag passerade igenom fin bokskog, vilken dock kunde växa på mer kuperad mark.
Brinnande himmel i Söderåsens nationalpark
Strax före 19-tiden var jag framme vid Liagården. Precis som vid Vantalängan fanns här en stor tältvänlig gräsyta, flera vindskydd och eldstäder, ved, dass och vatten. Jag cirkulerade ett varv på den vid det här klockslaget hyfsat välockuperade gräsmattan innan jag valde en plats för tältet.
När lägret var i ordning var det dags för nästa viktiga uppgift: middag, bestående av min hemtorkade pasta med köttfärssås som fick bli varm och mjukna i uppkokat vatten. Lika bra vandringsmat som alltid.
Redan runt niotiden började himlen mörkna. Jag var inte riktigt beredd på det, blev lite tagen på sängen. Eller på luftmadrassen i alla fall. Det var trots allt bara en vecka sedan jag befunnit mig i nordligaste norr och där knappt sett röken av natthimlen.
Men jag klagade inte. Solnedgången blev galet vacker, det såg nästan ut som att det brann – vilket det förvisso gjorde men bara på solen självt.
Stenig stig vid vandring i Skäralidsdalen
Efter en lugn natt var jag tidigt uppe på fötter på morgonen, ivrig att komma vidare. Med frukost i magen och ryggsäcken snart packad satte jag fart.
Bara knappt vaken än, fortfarande med lite av sömnen kvar under ögonen. Då får man väl ta och spärra upp dem då, så att man vaknar!
Lika brant som jag fick gå uppför igår, lika brant skulle jag nu gå ner. Ner är alltid mer klurigt, med större fallrisk. Men det gick bra och jag höll mig på fötter.
Jag kunde snabbt konstatera att här nere i Skäralidsdalens dalgång som jag gick nu, istället för ovanför den, var det rejält stenigt.
Men det var inget annat att göra än att fortsätta gå. Jag älskar mina Altra Lone Peak, med dem får jag aldrig skoskav eller andra trista fotproblem.
Här tror jag man kan få en bra känsla för hur brant det faktiskt var uppåt och neråt, även om själva stigen inte gick just i dessa stenmassor utan på ställen där marken täcktes av jord och bokstavligen var mer stabil under fötterna.
Så småningom blev stigen allt enklare och spångar dök upp som underlättade ytterligare.
Efter lite mer än fyra kilometer var jag åter tillbaka vid bilen borta på parkeringen. Vart skulle jag ta vägen nu? Det var hög tid att ta reda på det.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.