Alla som är ute på vandring och liknande äventyr vet att det inte bara är fantastiska vyer och underbara upplevelser. Lite då och då blir det inte som man tänkt sig, oavsett hur bra man planerat. Den här natten vid Byasjön kan beskrivas som ett sådant tillfälle.
Efter att ha sagt hej då till syrran med familj vid Tjolöholms slott var det dags för mig att börja uppsöka nästa nattläger.
Tar sikte emot Byasjön
Rastplatsen och vindskyddet vid Byasjön blev platsen jag valde. Enligt vad jag läst mig till skulle den utgöra ett utmärkt nattläger under en vandring, med avsaknad av parkering i närheten som jag förstått det. Det borde garantera ett visst lugn på platsen.
Så fel jag hade.
Visserligen krävdes en två kilometers promenad längs en näst intill övergiven skogsbilväg – om man kom norrifrån, där man initialt passerade förbi dessa gosiga får.
Däremot visade det sig finnas en betydligt mer välfrekventerad väg söderifrån, vilken fiskare använde flitigt. Kanske fanns det en vägbom som inte jag hade fått passera och det var den informationen hänvisade till. Men fiskare av alla de slag hade uppenbarligen nyckeln som behövdes för att kunna köra igenom.
Till höger i bild ser du parkeringen i fråga, fotad dagen efter.
Fiskare kommer och går, och drar upp sina båtar
Vid det här laget var det inte läge att börja leta upp ett nytt läger utan jag fick finna mig i att bilar kom och körde iväg, och att båtar lades i eller drogs upp på båtsläp med tunga kedjor och ljudliga effekter som följd.
Eller för all del att ett yngre gäng grabbar som precis kommit upp i körkortsålder, snubblade in i kvällningen och gick omkring på den långa, gnissliga bryggan och högljutt försökte lära sig fiska men mest fångade tång eller drog bottennapp.
När myggen och knotten jagat bort även de pigga grabbarna kröp jag upp ur hängmatta, där jag legat och läst och inväntat ensamheten, och tänkte att jag äntligen kunde få lite lugn och ro en stund. Bara för att mötas en av alldeles för glad göteborgare (var kom han ifrån?!) med en drink i hand, och som inte ville sluta prata om hur han helst bara hade bott i sin egenombyggda husbil hela året om men att stela Sverige inte tillät sådant.
Det var nu inget fel på mannen, jag hade säkert kunnat slänga käft med honom i ett antal timmar i ett annat sammanhang. Men nu längtade jag bara efter att få krypa ner och sova med naturens tystnad som omfamning.
Sent om sider blir det tyst och stilla vid Byasjön
Jag fick dra på mig smilbandet och vara så trevlig jag kunde medan jag förberedde det sista inför natten. Så snart jag kunde sade jag god natt, varpå han lommade bort till sin husbil precis runt viken och började poppa musik. Suck. Så var det med det lugnet. Tack och lov tröttnade han så småningom och äntligen blev det rofyllt även i mitt lilla hörn.
Det här blev mest ett klagofyllt inlägg men det är inte bara fantastiskt att vara ute på den här typen av äventyr. Ibland blir det inte så bra som man önskar, men det är en del av kakan. Till största del är det förstås värt det. Och en fin solnedgång fick jag innan sommarmörkret tog över.
Nästa morgon vaknade jag i vanlig ordning tidigt, och kunde njuta en stund av tystnaden inifrån min hängmatta, även denna natt uppsatt utan tarp. Fiskare är dock ett morgontidigt släkte så jag såg till att sätta fart rätt snart, så att jag var på väg innan för många av dem hunnit återvända.
Under en vecka i början på juni 2023 tog jag ut en tidig semestervecka och körde ner till Halland för att i första hand uppleva de bokskogar jag lärt mig ska finnas gott om där, men också för att i övrigt upptäcka sydligare delar av vår svenska natur. Jag sov i hängmatta de första nätterna, och växlade sedan till vanligt hus då jag tog över min pappas “pendlarstuga” en bit söder om Göteborg vilken min syster med familj lånade parallellt med att jag luffade runt i skogarna. Du hittar alla blogginlägg under taggen Halland 2023.